Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 o
ernst ahlgren
hjälpte mannen i banken och grundade en liten
kommissionsbokhandel, som hon själv skötte och varav inkomsterna satte
henne i stånd att skaffa sig böcker. Denna bokhandel, »som mer
liknade en bokmals lugna skymundan än en vanlig
försäljningslokal», blev snart hennes käraste tillflyktsort i huset. Där kom
hon i beröring med omvärlden, där fick hon tillfälle att sköta
sina studier. Där skrev hon vid ett litet bord flera av sina
arbeten. Ett par av hennes små skisser (Storhandel, Efter
torgdagen) ge oss just ett par scener, som utspelats framför
henne på andra sidan disken.
Men lycklig var hon icke. Redan efter ett par års
äktenskap var hon så tagen av det förtvivlade i sin ställning och
möjligen också påverkad av tröttheten efter ett andra
havandeskap, att hon ville dö. Hon svalt sig först, vilket naturligtvis
bidrog att undergräva hennes hälsa. Med en liten kniv
försökte hon avskära pulsådern i vänstra handleden, men
misslyckades.
Efter giftermålet vaknade hennes vetgirighet på fullt allvar.
Hon sökte i studierna det intensiva liv, som verkligheten
förmenade henne. Måleriet hade hon nästan övergivit; endast för
att förtjäna en liten penning utförde hon då och då en kopia
efter andra målningar. Särskilt hennes kopia av Paul och Virginie
sittande i gungan, en teckning av Cot, kallad Våren,
uppskattades av Hörbymecenaterna. Men hennes huvudintressen voro
redan från 70-talets första år vända mot litteraturen. Hon läste
under dessa år synbarligen allt, vad som föll i hennes händer.
Man finner spår av Ouida, en högst maniererad men icke
talanglös engelsk författarinna, då mycket på modet, med vilken
Sydsvenska Dagbladet brukade fägna sina läsarinnor. Och hon
talar också om en Werner-Marlittperiod i sin litterära
utveckling, fast också Shakespeare redan hörde till hennes
älsklingsförfattare.
Men i det lilla bysamhället satt hon långt borta från tidens
alla intellektuella strömningar. Hon hade aldrig någon, med
vilken hon kunde utbyta tankar. Helt naturligt kom hon på
detta sätt att fördjupa sig i sig själv, och i hela hennes produktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
