Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens utbredning - Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturalismens utbredning 3 i 9
för angreppen gick Karl David av Wirsén, som redan 1880
skrev i »Post- och Inrikes tidningar» och senare i »Vårt Land».
Han sekunderades av Anders Flodman i »Aftonbladet». Ett
av sina bästa stöd hade säkerligen författarna under åttiotalet
i »Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning», där redaktionen med
förståelse mötte många av de unga. Efter Flodmans död 1884,
då Retzius övertog Lars Johan Hiertas gamla tidning, märkes
en förskjutning i Aftonbladets sympatier, och den öppnades
för åtskilliga bidrag av naturalisterna. Där skrevo Geijerstam,
Levertin och Ola Hansson, men detta varade icke länge. Ola
Hansson har, som redan påpekats, i »Resan hem» givit en
mycket skarp skildring av omslaget i redaktionens hållning och
sitt eget avfockande ur tidningen.
Det var med stor överlägsenhet i tonen man kritiserade
den nya radikalismen och materialismen, tidens sjuhövdade
vidunder, mot vilket Wirsén utan tvivel kände sig som
kristenhetens utkorade Sankt Göran. Man söker framhålla den som
någonting förlegat, någonting av den moderna forskningen redan
vederlagt. »Hela den radikalism han förfäktar är antikverad»,
säger Wirsén om Strindberg 1887. Och i »Svensk Tidskrift»
skriver Forssell: »Vi hava så levat oss in i den tanken, som
varje allvarlig forskning bekräftat, att den moderna kulturen har
sin rot och livskälla i kristendomen, att de utlevade
encyklo-pedistiska funderingarna över det ämnet endast väcka vårt
obehag, men föga rubba vår övertygelse».
Kritiken stod över huvud under hela åttiotalet mycket lågt.
Det fordrades alls ingen sakkunskap för att bedöma ett litterärt
arbete. Ett typiskt exempel är med. professor Cederschiölds
kritik i »Aftonbladet» (30 dec. 1879) av Strindbergs »Röda
Rummet», där han säger: »Man har kallat Strindbergs senaste
arbete en roman och förklarat den vara verkligen värdefull. Det
är häremot vi önska nedlägga en allvarlig protest . . . Ty vad
är väl detta August Strindbergs vidriga arbete annat än en
serie av analyserande bitar utan ringaste sammanhang och utan
annat, åtminstone skenbart ändamål än att med ungdomligt
övermod fördöma allt omkring sig. Hela detta skriftställeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
