Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens utbredning - Naturalismens förhållande till realismen och liberalismen. — Radikalismens genombrott. — Motstånd i tidningspressen. — Wirsén och åttiotalet. — Rydbergs och Snoilskys förhållande till åttiotalet. — Vetenskaperna. — Utilisterna: Anton Nyström, Hjalmar Öhrvall, Knut Wicksell. — Verdandi. — Sedlighetsdiskussionen. — Verdandis verksamhet. — Festen för Brandes. — Verdandis betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturalismens utbredning
3 i 9
för högst virriga begrepp angående orsak och verkan. Som
ett prov på tonen kan anföras, att han på tal om Albert
Bonnier, som förlagt »Giftas», skriver följande: »för min del kan
jag icke inse den moraliska skillnaden mellan en sådan
förläggare och en tjuvköpare eller bordellförestånderska».
Författaren ropar högljutt på ett skärpande av tryckfrihetslagen.
Mot de gifter, som äro en fara för kroppen, finnas stadganden,
men mot de ännu farligare gifter, som angripa själen, erbjuder
lagen intet effektivt skydd. Och ett dylikt alster av
sedlighetsraseri och intolerans berömdes icke endast av Wirsén utan
av de förnämsta Stockholmstidningarna!
Men det bör också framhållas, att det fanns många av den
äldre generationen, som — ehuru de icke personligen anslöto
sig till den nya strömningen — bemötte den med lojalitet och
intresse. Dit höra särskilt de bägge stora bärarna av
traditionen inom svensk dikt, Viktor Rydberg och Snoilsky.
Mycket av kamplusten och det käcka gosselynnet hos de
unga tilltalade Viktor Rydberg, och han hade öppet öga för
flera av de nya diktarnas förtjänster. Han hade ju själv varit
en föregångsman för sin tids religiösa brytningar, på samma
gång han sökt rädda, vad räddas kunde, av kristendomens
religiösa rikedomar. I sin vackra dikt Grottesången har han gett
uttryck åt stämningar besläktade med åttiotalets sociala
åskådningssätt. Själv en humanist av Goethes läggning, en
romantiker och filosof, som älskade de stora perspektiven, kände han
sig emellertid tillbakastött av naturalismens ofta krassa
verklighetsskildringar av le coté bas de Vexistence. För den skarpt
negativa tonen i den nya litteraturen stod han med sin positiva
natur alldeles främmande. Han kände sig nedtryckt av tidens
nya anda, fördjupade sig i vetenskaperna och sina egna
drömmars värld. I Vapensmeden har han sedan, om ock i beslöjad
form, riktat en kritik mot vissa sidor av åttiotalets väsen.
Något olika gestaltade sig Snoilskys utveckling. Det fanns
hos honom många strängar, som klingade samman med tidens
nya ideal. Han hyste varm sympati för Georg Brandes och
tilltalades av friskheten och djärvheten hos Strindberg. I klang-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
