Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symbolismens uppkomst
i 9
prästen dött. Det börjar dagas, snön faller. Hjälplösa och
förtvivlade treva de omkring i skogen. Det är mänskligheten,
som står utkastad och frågande inför tillvarons oändliga mysterium.
I åtskilliga av sina dramer, som i den vackra Pelléas et
Mélisande, för oss Maeterlinck till sagans underbara trädgårdar.
Det är en nästan österländsk kvietism, som strömmar oss till
mötes ur dessa skönhetssyner, med stämningsinslag från Poes
och Shakespeares diktning. Dessa människor leva för att
beskåda sina själar. Deras lära är densamma, som möter oss i
så många av samtidens litterära produkter, det är
Schopenhauers moral: låtom oss hjälpa varandra, då vi äro så hjälplösa,
låtom oss vara goda mot varandra, då livet är så fullt av sorg
och ondska.
Senare har Maeterlinck i smärre avhandlingar utvecklat sin
filosofi i något förändrad och mer medvetet stoisk form, där
han starkt betonar pliktbegreppet. I de symbolistiska och
spi-ritualistiska strömningarna ser han gryningen till en ny tid,
som kännetecknas av »själens återuppvaknande».
Man kan i Maeterlincks diktning tydligt iakttaga
symbolismens förhållande till några av den föregående periodens tankar
och problem. Naturalismens världsuppfattning vilade på ett
intensivt och allt djupare inträngande i naturvetenskapernas
hemligheter. Men detta kärleksfulla naturstudium intager också en
framskjuten plats i Maeterlincks filosofi. Genom att förstå, hur
en kula rullar, en automobil arbetar, en blomma förvandlas,
uppfatta vi enligt Maeterlinck en glimt av själva livshemligheten.
Det naturvetenskapliga uppfattningssättet hade emellertid, såsom
hos Spencer och Mill, slutat i agnostik: människans kunskap
är begränsad, hon kan intet veta om vadan och varthän. Och
denna lära, som ju redan Kant med metafysisk stringens utvecklat
i »Kritik der reinen Vernunft», firade sin återuppståndelse i
ny-kantianismen. Samtidigt utbredde sig den pessimistiska
riktningen, som betonade tillvarons disharmoni och bottenlösa kval.
Rationalismen hade nöjt sig med att konstatera människans
bristfälliga vetande och förmåga. Men Maeterlinck och den
unga generationen med honom sökte däremot på olika sätt att
2 — 191 in. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
