Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symbolismens uppkomst i 9
Reaktionen mot den naturvetenskapliga världsåskådningen
framträder även i Henri Bergsons anti-intellektualistiska filosofi,
som i viss mån betecknar ett återupptagande av den romantiska
filosofien från seklets början. Hans första betydande arbete,
Essai sur les données immédiates de la con science11, utkom 1889;
hans innehållsrikaste bok är L’evolution créatrice (1907). Den
engelska associationspsykologien hade uppdelat själslivet i en
mängd självständiga och delbara elementer och på det
andligas område överfört rent mekaniska analogier. En opposition
häremot gjorde sig på flera håll gällande, särskilt hävdade
William James i sin avhandling om tankeströmmen (The stream of
thought 1884) det ovillkorliga sammanhanget i själslivet. Även
Bergson framhåller själslivets rörlighet gentemot naturlagarnas
beständighet. Själen är en evigt föränderlig, nyskapande
princip, och dess erfarenheter, som icke hava någon rumslig
utsträckning, kunna icke mätas och vägas. Intelligensen har ett
praktiskt ändamål, den hjälper människan att underlägga sig den
materiella världen, men detta praktiskt användbara tänkande,
som arbetar i den döda materien, kan icke användas i
spekulativa syften. Dock finnes det en annan kunskapskälla, nämligen
intuitionen, som är en omedelbar åskådning, en förborgad
kunskap om det andliga liv, som intellektet icke kan
genomtränga.
Utvecklingsbegreppet, adertonhundratalets stora tanke, har
under seklets lopp så genomsyrat allt tänkande, att varje
modärn filosof måste taga ställning till detta problem. Även för
Bergson spelar det en väsentlig roll, och just härigenom skiljer
han sig, såsom Höffding påpekat, från Schellings romantiska
naturfilosofi. Det naturvetenskapliga utvecklingsbegreppet
lägger emellertid, enligt Bergson, alltför stor vikt vid de yttre
förhållandena utan att nå fram till ett verkligt inre sammanhang.
Bergson anser, att livet utvecklas under ständig strid med
materien. De organiska varelserna framträda som resultat av en
brottningskamp mellan livets och materiens motsatta strömmar.
Arternas mångfald och olikheter beteckna de olika grader av
motstånd, som materien gjort mot livets kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
