Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
symbolismens uppkomst
i 9
prägla överallt den unga litteraturen. Bland de författare, som
stå den franska riktningen närmast, märkas norrmannen Sigurd
Obstfelder, vars musikaliska och stämningsrika poesi tystnade
alltför tidigt, och Johannes Jörgensen, vilken började som äkta
symbolist och vilken som Huysmans fann frid i den katolska
tron och slutade med att teckna helgonlegender, sina religiösa
kriser och sitt klosterliv. Tidens kraft- och naturdyrkan fann
en fantasirik representant i Johannes V. Jensen.
I stort sett erbjuder den svenska nittiotalslitteraturen en
parallell till rörelsen ute i Europa, men den har härhemma
fått sin bestämda särprägel. Under det att åttiotalet
framträder som ett kosmopolitiskt skede, betecknar nittiotalet ett
nationellt genombrott. I alla land medför symbolismen
lyrikens pånyttfödelse, men i Sverige blir detta lyrikens uppsving
ett återknytande till de nationella traditionerna. Den svenska
folksjälen älskar rytmer och sång, och i den svenska litteraturen
har alltid lyriken varit diktningens kungsådra. Övergången
till romantik försiggår i Sverige hastigt och utan större
brytningar. Ute i Europa hade rationalismen slagit långt djupare
rötter, och verklighetslivet i de stora kultursamhällena verkade
även långt mer fängslande och medryckande. För svensken
har alltid naturens röst ljudit med starkare klang än människans.
Och mystiken är ett med svensk natur, som i detta de stora
skogarnas och de stora ödemarkernas drömmande land städse
talar till sina barn i saga och sång.
Inom alla områden spåras i Sverige strömningar
motsvarande dem vi följt i det europeiska kulturlivet. Inom filosofien
gör sig även hos oss på nittiotalet en återgång från den
empiriska riktningen gällande. Hans Larsson utgav 1892 sin
skrift om Intuition, där han liksom i sina senare böcker visar sig
som en själfull representant för en mer fördjupad och personlig
uppfattning av de psykologiska problemen. Hans intuitionsbegrepp
skiljer sig emellertid från Bergsons. Hans Larsson definierar
intuitionen som en föreställningsförmågans »högre grad av
agi-litet», och han inskränker dess område till den empiriska världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
