Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
verner von heidenstam 5 i
Följden blev att mina många tavlor voro alldeles omöjliga —
d. v. s. de voro icke så som man vant sig, att tavlor skola vara.
När jag då ibland hade fyllt min bostad med halvfulländade
små eller stora dukar, kunde helt hastigt min självkritik falla
över mig som en blixt, och under obeskrivligt inre uppror skaffade
jag mig en yxa och förstörde ramar och väv. Först när jag
burit ut de sista spillrorna ur rummet, kände jag lugnet
återvända. Men med lugnet följde också en brinnande, en hela
min själ behärskande lust att på nytt kasta sig över nya och
om möjligt ännu större dukar.»
I dikten »De glada konstnärerna» har han givit en bild av
det muntra kamratlivet bland målarna, som uppsluppna och
sorglösa glammade kring bålen på »buvetten Stjärnan». Men
deras sorglöshet och deras värld var icke helt hans. Han fann
måleriet för idélöst, han fick icke uttryck för sin fantasis
skaparkraft. Modellstudiet bjöd honom emot.
Han berättar, hur han var den förste i att fantisera och
komponera men den siste, när det gällde att arbeta efter
naturen, och det var just det man beständigt gjorde. Han hann
knappt skissera modellens ställning, innan han glömde bort hela
modellen och fortsatte på fri hand, alldeles fördjupad i sin
fantasi. Han började dunkelt känna, att vad som föresvävade
honom, det kunde icke uttryckas genom färg utan genom ord.
En tid av oro och ovisshet följde. Han levde som en »gift
eremit», vantrivdes i Paris och bröt med artistkretsen, som
kritiserade hans fantastiska dukar. Han slutade upp att måla och
kände sig som en misslyckad. I denna sinnesstämning greps
han av en djup längtan efter fosterlandet, av denna
hemlandstörst, som kan bemäktiga sig den ensamme resenären, vilken
med blicken på storstadstrottoarens fuktiga asfalt drömmer om
klarheten en nordisk sommarkväll. Det var under intryck av
denna starka längtan, som han 1883 i sällskap med sin hustru
företog en hemlig resa till Sverige, över vilken han sedan
skapade ett av de vackraste kapitlen i »Hans Alienus». När de
kommit till Östergötland och järnvägarna togo slut, gingo de till
fots för att nå fram till Heidenstams barndomshem. De vand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
