- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
61

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verner von heidenstam

7 3

låg redan bakom skildringen av hemkomsten i »Hans Alienus».
Denna kärlek till fosterjorden har fått uttryck i många av denna
samlings dikter. Hur vackert har han icke tecknat det typiskt
nordiska, skogsinramade hemmet på landet i rader som dessa:

Jag längtar hem till skogen.
Där finns en stig i gräset.
Där står ett hus på näset.
Var plockas under träden
så stora rosenhäger,
var gungar blåsten säden
med sådant sus som hemma?
\^ar bäddas så mitt läger
vid aftonklockans stämma?

Rent lidelsefullt har denna kärlek till hemmet fått sitt
uttryck i sången om Gunnar ifrån Lidarände. Denne en gång
så mäktige man har på Islands ting för dråp dömts till
landsflykt eller att leva fredlös. Han står en sista gång vid sin
gård, tvekande i valet. Brodern Kolskägg uppmanar honom att
bege sig till Miklagård, där han bland väringarna lätt skall vinna
ära och guld. Gunnar har redan för uppbrottet beslutsamt
slagit kappan om sina axlar och spänt bältet om livet, då hans
blick ännu en gång glider ut över de ljusa, blomsterhöljda
slätterna, där han hör ax och buskar susa sin sång kring
fädernegården. Med makans hand i sin vänder han långsamt tillbaka
till högbänken för att bida den stund, då han, den fredlöse, skall
falla för hämndlystna våldsmäns hugg.

Han talte sakta: — fager blommar liden.

Hon aldrig tycktes mig så fager förr.

Min gula åker väntar skördetiden.

För mig finns ingen väg från hemmets dörr.

Heidenstam hade varit så länge borta från fosterjorden, att han
vid återkomsten ser på landet med något av en främlings kritiska
blick. Många år framåt skulle motsättningen mellan svenskt och
utländskt sysselsätta hans fantasi och locka honom till sinnrika
jämförelser och kvicka paradoxer. Hur mörkt och dystert ter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free