- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
63

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verner von heidenstam

7 3

Heidenstams hemlängtan var framför allt en längtan efter
den natur och de barndomsminnen, vid vilka han vuxit fast.
»Jag längtar marken, jag längtar stenarne, där barn jag lekt.»
Det var icke människorna han saknade, Alltmer betraktar han
sina medmänniskor med en aristokratisk och kritisk skärpa.

Jag världen som förändrad ser.

Jag står den åldern nära,

där ingen människorna mer

kan älska eller ära.

Den lärdom sist dock var bär hem,

att Kains barn ej akta.

Mot det, som högre är än dem,

mitt hjärta öppnas sakta.

Och alla de fel han föraktade hos männen, fann han i ännu
högre grad hos kvinnorna. I de äldre dikterna har hans
uppfattning av kärleken en viss orientalisk prägel. Mannen är
av guden ämnad till en gåva åt flera hustrur; då den vise
vävaren Abu-Rasak möter en mager man med kväljande
utseende och skygg blick och som tillika undviker sällskap, då vet
han, att den mannen har bara en hustru. Och i anslutning till
denna filosofi lyfter Hans Alienus i den lustiga scenen med
Abu-Rasak upp tre fingrar som tecken på, att han önskar alla
hans tre vackra döttrar till äkta. Mannen är skapelsens herre,
även i kroppsskönhet är han kvinnan överlägsen, som den gamle
Muchail lär oss:

Han är mot henne, där med djärv statur
han kommer hurtig och till hälften spjuver,
som betesfältets eldigt vackra tjur
mot lata kon, som slickar sina juver.

Hela Heidenstams orientalism var emellertid en praktfull blomma
utan alltför djupa rötter i hans eget väsen. Även hans
uppfattning av kärleken undergår snart en förändring. Men alltjämt
är det de strängt virila synpunkterna, som behärska honom.
Han känner den modärna smärtan över att aldrig finna en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free