Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
verner von heidenstam 7 3
kvinna, som helt kan smälta samman med hans eget väsen.
Kvinnan är för mannen endast ett nöje under vilan som
Deia-neira för Herakles. Till tankens ljusa och svala höjder når
endast mannen, och sina djupaste och segerrikaste strider måste
han kämpa ensam.
Många erotiska dikter har Heidenstam icke skrivit. Det.
ligger i hela hans natur att vara försynt och förtegen; det kan
till och med komma något hårt och kallt över hans väsen. Och
det skalden i dessa kärleksdikter besjungit är icke längtan efter
den älskade, icke en lidelse att störta henne till mötes utan
minnet av en fordom älskad kvinna. Hur äkta Heidenstamskt
är icke detta! Hur olikt det program han en gång uppställt
för sig själv och andra! Han är icke den i nuet levande, icke
ynglingen, som sätter kransen på sitt huvud, griper bägaren
och kysser flickan, enligt den traditionella anakreontiska formeln.
Han är elegikern, som klagar — ack, hur modärnt — över
svårigheten att uppnå själens och kroppens ideella förening
mellan tvenne varelser av motsatt kön.
Detta är ämnet i en av Heidenstams vackraste dikter,
Barndomsvännerna. Tre gamla fröknar sitta på sin fäderneärvda
herregård mot jultiden och döda den långa vinteraftonens
enformighet med att spela kille. Slutligen upphör spelet. De
båda yngre börja på gamlas vis tala om sina ungdomsminnen.
Den äldsta sitter tyst, även hon försjunker i forna tider.
Tankarna gå som ofta förr till hennes livs stora händelse, till minnet
om barndomsvännen, som svek. Det finnes ingen bitterhet,
inga förebråelser mot den älskade, endast ett stilla ruvande
över det oundvikliga i denna konflikt. De lekte tillsammans
som barn, de älskade varandra, men hon var ett år äldre än
han. När hon steg i sin sommar, stod han i sin vår. De
tro-lovades, och han drog ut i kriget. Han hade sina
kärleksäventyr, tumlade om i livets nöjen, men kan glömde henne
aldrig. Han återkommer, och bröllopet skall stå. Men då
hon ser årens svalg emellan dem och förstår, att hon icke
skall kunna hålla honom kvar för livet, återger hon honom
hans ring:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
