Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam
7 3
— Min kärlek lever. För mig är han världen,
för dig blott värmen vid husliga härden,
där snart du skall huttra, när flamman förgår.
Nu skulle jag stått i min soliga vår!
Du skall ej i länkar gå smidd vid min sida,
. tills vi frukta varandra och hata och kvida.
Dikten är genomströmmad av en vekhet och en värme, som
knappast äro vanliga hos Heidenstam. Men den livsbesvikna och
bittert sarkastiska synen på kärleken bryter även här igenom
i den berömda monologen:
— När dottern ljuger inför sin mor,
då är kärlekens prisade sol uppgången.
När hon ljuger för den, hon trohet svor,
då älskar hjärtat för andra gången.
Blott den ett storverk på jorden hinner,
som i tankar går kall förbi hennes famn.
Hur blek hennes sinande lampa brinner
mot den kärlek, som över ditt arbetsbord
slår lågande armar om himmel och jord!
Samma uppfattning av kärlekens tragik träder oss till mötes
i flera andra dikter, som i den vackra Decembersagan om en
konung och en drottning, vilka sitta drömmande framför brasans
bränder i det halft förfallna slottet. Dryckeskannan står orörd
på bordet, och den första skrynklan fårar drottningens kind.
o
Ater är det, som i »Barndomsvännerna», kvinnan, som älskar,
och mannens oroligt flammande lidelse, som slocknar.
I Minnenas gård är det vandraren, som driver rolös kring
på vägarna, tills han om aftonen skymtar en ensam boning,
»Minnenas gård». Där kommer honom till mötes den kvinna,
som han en gång älskat. Hon bär slingor av grönt och är ung
som förr och leder honom stilla fram till elden. Men vid
dagningen faller Minnenas gård samman till drivor och flingor.
Med ännu skarpare linjer har Heidenstam tecknat sin erotiska
livsåskådning i berättelsesamlingen Sankt Göran och draken
(1900). Kärleken är en naturmakt, mot vilken människan står
5 —lönö. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
