Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam
7 3
båda fattas, ty då ljuger du.» Det är denna kärlek till det
skära och vårfriska, som tonar genom några av Heidenstams
vackraste erotiska dikter. Det är icke kvinnan han hyllar utan
framför allt den vårblommande ungdomen:
Om du, om bara du står yngst, står skärast,
vad bryr mig vimlet, där jag går som gäst.
Av allt vad jag i världen älskat mest,
det var din ungdom, vilken blev mig kärast.
Denna kärlek till ungdomen är endast en sida av
Heidenstams beundran för allt, som är skönt, starkt och livskraftigt.
Han har i hög grad i sitt lynne det renässansdrag, som han
tillskriver svenskarna som nation. I Malatestas morgonsång
har han tolkat renässansmannens stolta syn på tingen, mannen,
som möter faran och döden med en speglosa och föraktar den
plumpa hopen. Men Heidenstams kanske skönaste hymn till
livet är Morgonen, som i sina Bellmanska strofer — rytmen är
kanske även något påverkad av Snoilskys »Kung Erik» -—
uttrycker all livets fullhet och skönhet en nordisk högsommardags
korta stunder. Och här finns även det stänk av vemod, som
tycks vara oskiljaktigt från vår nordiska lyckodröm.
Fyllda korgar. Blåklintsbundna grepar.
Mattor bredda på sits och toft’.
Snibbens gröna veck i vattnet släpar.
Skall dock allt vi fått kärt bli stoft!
Karön borde spilla
tårar på oboln.
Låt oss vagga stilla
in i själva soln.
På den ön står ovan myrtenhäcken
livets gudom; och nedanför
runt prästinnornas höjda offerbäcken
sjungs den hymn, som jag evigt hör.
Soligt bland de unga
gudens tempel välv!
Lär oss hymnen sjunga!
Den är evig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
