- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
68

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

verner von heidenstam 7 3

Här klingar den orkestrala rytmik, till vilken Heidenstams
dikt kan höja sig, och som i Pilgrimens julsång sväller ut till
en hymn om en evigt otillfredsställd längtan, en livets eviga
splittring mellan det, som är och det, som varit. Genom hela
dikten tonar ett brus av havets oroliga böljegång.

Redan i »Hans Alienus» kunde man spåra inflytandet från
Levertins grubblande och vittfamnande ande, som ständigt vände
blicken mot de historiska perspektiven. I flera av dessa dikter
märker man också, huru Levertins livssyn verkat befruktande
på Heidenstams alstring. Det framträder i sådana dikter som
Natten och Dödens blommor — i den senare går döden, den
halft förfallne gamle ungkarlen, och plockar sin skörd av
människoliv, och varje själ är för honom blott som ett blomster i
en kruka — och kanske allra tydligast i Jairi dotter, en av
samlingens yppersta dikter. Den tolkar själens smärta över det
jordiskas fängsel, en längtan bort från det timliga till evighetens
mystiska all-liv. Stämningen i dikten är ljus och ung
betagenhet som i en av Dantes visioner från de saligas ängar. Med
en rysning vaknar Jairi dotter vid frälsarens maning ånyo upp
till jordelivet. Men hon vill åter bort, ty hennes ögon äro ännu
fyllda av himmelska skönhetssyner. Hon har redan vandrat i
Paradisets nejder.

Ack, som ett hjärta längtar
hem till sin moders hus
allt vad vi samlat trängtar
att försjunka begravet
djupt i det kaos, där färgen
klarnar till solars ljus.
Vi bli stormen på havet.
Vi bli stjärnan på bergen.

Trängtan jag alltid förnam
att få undrande blåsa
livets grumlande damm
från min bägares vatten,
smaka en klarare drick,
stiga närmare natten
och i din öken, som fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free