Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam
7 3
tröskel i Akerons Höder,
somna med pannan i knät,
blinda, tigande moder,
gåtfulla evighet!
Samlingens tvänne sista dikter, Pingstnatten och Den sovande
systern, äro märkliga som uttryck för Heidenstams växande
patriotism och peka framåt mot hans kommande historiska
diktning.
I »Pingstnatten» vandrar skalden i den ljusa vårkvällen genom
Stockholms gator, tills han slutligen stannar framför
Riddarholmskyrkan, drömmande om vår storhetstid, som så snabbt gick till
vila. Han väntar att under kyrkans gravvalv få skåda »vår
mannaålders kämpalik», men hans ögon möta i stället ett barn,
som en gång skall växa till man.
I »Den sovande systern» ser han i en vision Sverige som
en död jungfru, liggande på bår, kvävd av allt det rökverk, som
man bränt till hennes ära. Men, utbrister skalden, låt oss lyfta
den döda högt på våra armar och bära henne ut ur husets
kvalm i dagens friska vindar. Ty »den jungfrun är ej död,
hon sover».
IV.
Heidenstams fosterländska känsla uppenbarade sig först som
en kärlek till land och natur. Under hans egen och
tidsomständigheternas utveckling växte emellertid denna känsla alltmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
