Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
verner von heidenstam 7 3
Heidenstams uppflammande patriotism har satt sig ett
minnesmärke långt betydelsefullare än de små agitatoriska
uppsatserna, nämligen diktverket Karolinerna.
I de sista raderna av »Om svenskarnes lynne» yttrar
Heidenstam, att det svenska lynnet endast en gång avskuddat den
utländska påklädseln och endast en gång visat sig i full
nationell självständighet, nämligen i karolinernas tid. Därför förtjänar
denna i ännu högre grad än det trettioåriga krigets att utforskas,
vördas och besjungas. Vad som i Karl XII:sgestalten särskilt
lockade Heidenstam, upplyser han oss ytterligare om i en
uppsats om »Karl XII och det tragiska»: Varje sann hjälte, heter
det där, måste i följd av livets lag dö i olycka. »En belönad
hjälte, det är en neutraliserad kraft, ett oting, ett ingenting.
Hans ansikte förskönas icke av stolt burna oförrätter, och han
blir människorna likgiltig. En hjälte, som ligger utarmad,
övergiven och dräpt, först honom vill jag kalla en sann hjälte inför
både fiende och vän.»
I dessa rader har Heidenstam angivit sin huvudsynpunkt på
Karl XII som den tragiske hjälten. Men denna tragiska hjälte,
stor i sin medgång, större i sitt fall, är icke blott Karl XII,
det är det svenska folket. Dikten återspeglar det svenska
folklynnets känslovärld. Svensken är stolt och ridderlig till
sinnes och drömmer gärna om stordåd. Han älskar prakt och
yttre ståt. Han flammar upp i lyrisk hänförelse men är rätt
ombytlig i föremål. I djupet av hans själ ligger denna yra, som
ingen svensk skald så mästerligt återgivit som Bellman; den
finnes där gömd under vemod, ruelse och ånger, som vanligen
följa den i spåren.
Hela denna tonskala behärskar också Heidenstam. Yra i
äkta dionysisk mening, vikingalynne, stordådsdröm, utgör det
röda blod, som genomströmmar hans diktning. Och det är
dessa drag han återfunnit hos Karl XII. Han har funnit
förklaringen till hans väsens gåta i den tanke, som Heidenstam
själv uttrycker på följande sätt: »Han (Karl) undfick i födelsen
det lättsinne, som gudarna förläna sina skyddslingar».
Heidenstams skildring av Karl XII är dock en helt annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
