Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam
7 3
den, som dricker därur, gripes av en så vild segerkänsla, att han
vill svälja både måne och stjärnor och allt, som är synligt.
Därför är det, som Ingevald i hat och kärlek rövar Holmdis och
tvingar sig till en son med henne. Till bokens vackraste sidor
hör berättelsen om Ingevalds möte med Holmdis, det nattliga
överfallet på Ulfungarnas gård, varvid Holmdis bortrövas, hennes
stolthet och resignation samt hennes död och bisättning i högen,
sedan hon givit livet åt en son. Från Holmdis, den stolta och
ädelborna, den ljusa och öppna, stammar mycket av det goda
och storslagna i Folkungarnas lynne.
Folke Filbyter har tre söner. De två äldsta fara österut i
ledung. Det är, som om Heidenstam mitt i all denna nordiska
karghet gripits av sin ungdoms behov efter brokighet och
livsglädje. Han för oss till Miklagård, där väringarnas hövding
glimmar av ädelstenar, och där månskenet icke är som
månskenet här hemma. »Det var icke brunt och dött som natten
efter den yttersta dagen utan badade stad och ansikten i ett
ljus, där ingen kunde drömma om annat än kvinnor.» Den
tredje sonen Ingevald stannar hos fadern, men tynar bort och
dör, och på Ingevalds son samlar Folke Filbyter all sin kärlek
och ömhet. Men sedan en tiggarmunk rövat sonsonen ifrån
honom, lägger ödet sin hand hårt och tungt på Folke Filbyter.
Sonsonen var hans allt; släkttanken, framtidshoppet var hans
livs stora innehåll. Det blir i skildringen av den åldrande Folke
Filbyter, som boken når sin höjdpunkt. Denne girige storbonde,
som farit i ledungståg, bliver slutligen till en sagogestalt, där
han, lik en annan Don Quixote irrar omkring i landet, sökande
sin ättling och synande allas händer för att finna det märke,
på vilket han kan igenkänna honom. Hans rikedomar äro
omätliga som hans lidanden. Ingen känner längre hans ålder. Där
han sitter på höskullen med kittelhatten i sitt knä, liknar han
»en högbo, som en stund gått ut ur sin grav för att tina sina
lemmar i det vackra vårvädret». Och när slutligen Folke
Filbyter når det så länge eftertrådda, när han äntligen finner den
sökte, först då smakar han livets fulla bitterhet. Sonsonen,
jarlen hos kung Inge, vill icke kännas vid den simple och smut-
6 — 19140. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
