Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam
7 3
till gården med sina utplundrade foror. Berättelsen rör sig
om brödrastriden mellan Valdemar och Magnus, dessa i allo
så motsatta naturer. Valdemar bedårar alla genom sin skönhet,
älskas av alla för sin vänsällhet, sitt öppna och hurtiga väsen.
Han vill se alla lyckliga ikring sig, han vill icke besudla sina
händer med blod. Lag och rätt äro för honom tomma ord.
Livet är en fest i glansen av vin och kvinnor. Han är lyrisk till
hela sitt temperament, och när han slutligen, berövad krona och
rike, strövar kring som en husvill, jagad på vägar och stigar,
men hemma och herre vid varje gästabud, har han mera karaktär
av en vandrande sångare än av en konung utan land. Det är
Holger Drachmanns »farende Svend» i historisk kostym, eller
kanske snarare ett stycke av Heidenstams eget ungdomsliv,
som åter tagit gestalt.
Av helt annat lynne är Magnus, den mörke »kittelbotaren»,
en djup och sammansatt natur, i vilken Ulfungablodets och
dvärgablodets instinkter ständigt kämpa om makten. Denna
rasblandning liksom tudelar hela hans väsen, och med fin
psykologi låter författaren honom icke helt vara medveten om sina
motiv; endast småningom lär han fullt överskåda dem, känna
sin gärning, känna sig själv. Det är ju i detta själens
halvdunkel vi människor mestadels treva oss fram, och den
osäkerhet, varmed människorna förnimma och handla, förklarar och
ursäktar mycket av det vrånga och låga i deras handlingar.
I Magnus har Heidenstam velat teckna en övermänniska.
Han älskar Valdemar, men han lider av att se honom vansköta
riket, stämplar mot honom och rycker makten ifrån honom.
Han är ständigt grubblande och fylld av samvetskval, maktlysten
och härsklysten, ärlig och dock dolsk, kristen och våldsman.
Lag och rätt äro för honom det högsta, och han är stolt
medveten om, att han sätter tak på det hus, Birger Jarl lagt
grunden till. Verket växer ut och står för honom högt över hans
egen och andras lycka. Allt, som ställer sig i vägen därför,
måste krossas. Han är icke rädd för blod. Han förföljer
obönhörligt Valdemar och upprorsmännen, men han lider själv av
den hårdhet, varmed han straffar. Denna härsklystna karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
