Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
verner von heidenstam 7 3
blir liksom Birgitta mildare och ödmjukare i medgången och
slutar som en sann korsets riddare.
I »Bjälboarvet» har Heidenstam några av sina bästa
kvinnoporträtt. Den blonda och makliga Sofia, drottninglikt
överseende med sin makes snedsprång, trofast till det sista. Yrsalill,
naturbarnet, en syster till folkvisornas liten Karin eller Tovelilla;
Glimma, kungafrillan, strålande i praktfulla dräkter och sin unga
kropps fägring.
Den yppersta av dessa kvinnogestalter är dock Jutta, om
vilken det heter, att »vågglittret kring de danska öarna hade
stannat i hennes ljusa ögon, och allt vackert, en sten i en ring
eller ett blomsterklätt altare, lockade henne att stanna och
beundra. Hennes späda lilla varelse kunde hela timmen gömma
sig på knä under nunneslöjan, men nästa timme stod hon lika
orörlig med slöjan i handen och lyddes till en lekares
kärleksvisa». Hon är längterskan, drömmerskan. Ett ögonblick tyckes
det, som droges hon emot Magnus, den viljestarke, men han
stöter henne bort, och det är den ridderlige Valdemar, som blir
hennes öde. Men från hans sida flyr hon snart tillbaka till
klostrets frid för att därifrån åter längta ut till världens oro, till
Valdemar och sonen.
Städse forma sig i denna skildring människoödena tragiskt.
Magnus vinner allt, vad hans maktlystnad åtrår, men han
upp-frätes av kval och sjukdom. Valdemar evigt ung, oföränderlig
och oförbätterlig fast med gråa hår överlever sig själv. Jutta
finner ej frid förrän i graven. Sofia dör övergiven, medan maken
irrar i landsflykt.
»Bjälboarvet» innehåller många storslaget formade scener
från det tidevarv, då Sveriges rike uppbyggdes och
sammansvetsades. En av bokens kärnpunkter är det historiska slaget
vid Hofva, där Valdemars klubbehär övervinnes av de järnklädda
riddarne. Den nya tiden besegrar den gamla. Skildringen av
Tiveden, hedningarnas och häxkarlarnas skog, av offerkällan,
invid vilken guden Tis bildstod ännu står upprätt, fast
mask-stungen, spökhären och skogsinteriören vid facklornas sken
äger en stark och trolsk stämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
