Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verner von heidenstam
7 3
vi.
Slutpunkten i Heidenstams författarskap sådant det hittills
gestaltat sig utgör Nya dikter (1915). Denna samling innehåller
stycken, skrivna under en lång tidrymd. Likväl äger den som
helhet betraktad en bestämd särprägel i jämförelse med hans
båda föregående. Den ungdomliga uppsluppenheten, infallen,
paradoxerna och den brokiga färgglansen äro försvunna. Här
tala de mognare årens större vishet. Den trotsiga
självhär-skarsynen har lämnat plats för en lugnt betraktande humanism
i släkt med Goethes. Som denne har Heidenstam gått från
Sturm und Dräng till klassicitet. Liksom hans prosa utvecklar
sig även Heidenstams vers mot en allt strängare och fastare
linjeföring. Hans komposition blir mer koncentrerad, hans stil
befriar sig från alla skymmande detaljer och glider fram nästan
utan bilder. Om man lägger vid sidan av varandra två
sådan stycken som Hemlandet i denna samling och Hemmet i
»Dikter», där innehållet i allt väsentligt är detsamma, framträder
tydligt, hur hela formgivningen blivit en annan.
Man kan i »Nya Dikter» urskilja dels en grupp äldre poem,
som ansluta sig i stämning och ämnesval till Heidenstams
föregående alstring, dels en grupp dikter, skrivna under senare år
och vilka röra sig inom en ny tankekrets.
Till de äldre höra den välbekanta Ett folk, diktad under
rösträttsstriden, en av Heidenstams mycket få dikter av
politiskt-social innebörd. Den ger uttryck åt’ skaldens sympati för
rösträttsrörelsen, men dess djupaste patos är maningen till nationell
samling kring arbetet för Sveriges framtid. Dikten söker
liksom slå en bro mellan det förflutnas storhetstid och vår nutids
storhetsdröm. Särskilt den sista sången är buren av en levande
inspiration.
I några av dessa äldre dikter besjunger Heidenstam med
samma poetiska glans som fordom hjälten och offerdöden för
ett stort mål, såsom i Fången, en av hans vackraste och mest
karaktäristiska dikter. I andra har Heidenstam upptagit forn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
