- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
86

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

VERNER VON HEIDENSTAM 7 3

nordiska motiv (Bråvalla slag, Ragnarök, Kommer aldrig solenr).
De ha antagligen tillkommit under de år, då han i sina
historiska romaner med en arkeologs outtröttlighet återuppväckte
våra förfäders liv och bedrifter.

De senare årens dikter ha en annan och ny prägel; alla
kretsa de kring tanken på ålderdomen och döden. Heidenstam
har kommit till vägskälet, han har nått »de aftonsvala höjders
topp», där livet överskådas. Han låter gärna blicken glida
tillbaka till år, som gått, men även framåt mot det oundvikliga
ödet. I höstdagerns genomskinliga klarhet ser han på livet med
en ny skärpa. Inga töcken, inga illusioner dölja längre tingens
verkliga gestalt. Denna dödens närhet överskuggar och adlar
hans känslor, ger dem storhet och en ny art av fromhet:

Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärl ekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.

I hans tidigare dikter hade Heidenstams blick på döden ofta
varit ungdomligt käck och övermodig. I sitt unga hjärtas törst
att leva helt och fullt hade han hänfört ropat: »Låt oss dö unga.»
När han i »Malatestas morgonsång» stolt träder in i
himlahal-len, nickar han välbekant åt gudarna:

Vi möttes ofta, där min stig gick brant.

Min längtan fört mig mot ert famntag — bröder!

Det är i ungdomen man famnar döden — icke senare. Då
famnar döden oss. Under årens lopp har också dödstanken hos
Heidenstam fått en djupare och mörkare prägel. Han har
gripits av vemodskänslan inför livets förgänglighet. När den första
vårsolen kommer med sitt ljusa och ljuvliga sken, går hans
tanke till dem, som vila i jorden. Det är synd om de döda,
som ej få värma sig i solskenet på blomsterängarna. Livet är
så kort, vi försvinna, och vi glömmas. Den stackars döde lig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free