Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
OSCAR LEVERTIN 9 7
stam åter erhöll det yttre stöd han saknat efter hustruns
bortgång; han fick en varelse, till vilken han med beundran och
kärlek helt kunde sluta sig. Det fanns alltid ett svärmiskt
romantiskt .drag i Levertins vänskap. Ett brev, som Levertin
skrivit i juli 1902, då han skulle undergå en operation och då
han tänkte sig möjligheten av en olycklig utgång, visar med
vilken värme han omfattade vännen: »Tack för allt. Du vet
att jag hållit av dig mer än jag någonsin tillstått och . . .
beständigt — och det är ju huvudsaken — åtminstone för mig. ’Den
jag älskar, älskar jag ändock.’ Tack! Utan dig hade jag kanske
aldrig funnit min rätta stig, så anspråkslös den varit, och du
hänger innerligast samman med mina lyckligaste år.»
Levertin hade snart vunnits för Heidenstams reformplaner.
Den första litterära frukten av deras vänskap blev det lilla
skämtet Pepitas bröllop, som trots all hänsynsfullhet föranledde en
brytning mellan Gustaf af Geijerstam och Levertin. Deras forna
vänskapsförhållande blev aldrig fullt återställt.
Det var hustruns död och vänskapen med Heidenstam, som
blevo de väckelser, vilka blottade oanade krafter och nya
källsprång i hans själ. Först nu får hans lyrik sin säregna och
djupa klang.
Efter hemkomsten från Davos 1891 utgav han novellen
Livets fiender, som mottogs välvilligt av kritiken men i hans
produktion hör till de böcker, som äro intressantare för belysningen
av hans utveckling än genom sina inneboende förtjänster.
Legender och visor, som utkommo samma år och möttes rätt matt
av kritiken, beteckna däremot genombrottet i hans diktning.
Levertin kom plötsligt på modet. Den unge skalden och
änkemannen uppvaktades flitigt med brev och blommor av unga
damer. Det var nu, som han utvecklade sig till den mondäne
världsmannen, som lade an på yttre elegans och annan fransk
förfining och som ledigt rörde sig i de Stockholmska salongerna.
Heidenstam har oförargligt skämtat med denna sida av hans
väsen i sin lustiga karrikatyr över resan till Ithaka.
Samtidigt avslutades hans Uppsalatid, och han blev 1893 docent
vid Stockholms högskola. 1899 blev han professor, sedan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
