Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o OSCAR LEVERTIN
Som blad från narcissernas vårtrötta blom
i skymningen dala mot trädgårdens sändning . . .
Hans blick kunde vara skarp nog, men den var alltid vänd
inåt. Han var en aristokrat och en skönhetsälskare och med
sin exklusivt estetiska och historiska läggning saknade han
djupare förståelse av de samhällsproblem och de praktiska
reformkrav, som i övervägande grad utgjorde denna litteraturs
kärna. Av de naturalistiska författarna kände han sig
karaktäristiskt nog dragen till romantiskt och dekadent färgade
stilkonstnärer och psykologer som Flaubert, J. P. Jacobsen och
Herman Bang. Hans djupaste samhörighet med åttiotalet låg
i hans frisinnade och positivistiska världsåskådning, och denna
följde honom in i hans nya skede.
Det blev av den största betydelse för Levertins utveckling,
att han fortsatte sin akademiska bana och fördjupade sig i
litteratur- och konsthistoriska studier. Som vetenskapsman har
han utgivit arbeten av högt värde, men den rena forskningen
blev dock aldrig hans egentliga fält. Hans lärda mödor böra
framför allt betraktas som den rika jordmån, varur hans lyrik
och hans kritik organiskt framvuxo som blomman av hans
författarskap. Utan denna breda grundval av historiska studier,
på vilken hans mångsidiga bildning vilade, skulle hans kritik
icke vunnit den storhet och säkerhet i linjerna, som den nu i
sina bästa ögonblick äger. Och även Levertins diktning är en
förfinad kulturplanta med djupa rötter i hans humanistiska
bildning. Den har sugit sin mesta näring ur hans sysslande med
förgångna tiders tankar och gestalter. Den är alexandrinsk till
hela sin anda. Levertin älskar att i sin poesi fånga legendernas
drömbilder, att frammana historiens och konstens mest
omstrå-lade motiv och gestalter. Men han berättar aldrig, han endast
anknyter sina egna stämningar till dessa bilder. Hans poesi
utstrålar en mystisk och suggestiv trollmakt. Några korta rader,
ett namn, en bild, en färg kunna ge en stämningsrikedom, som
når långt utöver ordens verkliga innebörd. Redan i denna
mening kan Levertins poesi benämnas symbolistisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
