Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o OSCAR LEVERTIN
en fulländat konstnärlig form, som i den vackra dikten, vilken
börjar: »Vi judar, vi vänta Messias — genom årenas skiftande
ve», eller På judiska kyrkogården i Prag med sitt stolta och
bittra vemod:
Lägg icke blommor, band och fransar
på vården över deras ben,
ej livet gav dem gröna kransar
men sten. På vårdarne lägg sten!
Men i Levertins eget väsen fanns intet av hat eller
gammalindisk bitterhet mot förtryckarna. Han stod det västerländska
alltför nära, han var genomsyrad av kristligt humanitära tankar
och stämningar och var, som han själv säger, en orolig
blandning av mosaism, nasareism och ateism. Vi komma kanske
aldrig Levertin själv så nära som i Kalonymos’ gestalt i den
utomordentligt vackra novellen av samma namn. Kalonymos,
som modern fostrat till redskap åt hatet och hämnden, blir i
stället ett slags judisk apostel, som ägnar hela sitt liv åt att
resa från församling till församling för att predika kärlekens
och försoningens lära. Icke penningar, icke ära, icke ens
kärleken kan binda honom och hålla honom kvar. Han är
drömmaren, vars tankar aldrig kunna helt haka sig fast vid nuet,
resenären, som alltid längtar till uppbrottet. I sitt drömfyllda
väsen, sin idealitet och sitt oroliga Ahasveruslynne speglar han
tydligt Levertins egen själ.
I vissa allmänna drag erinrar Levertins lyrik om
nyromantikens. Liksom denna är den fylld av stark oändlighetstrånad,
av en översinnlig längtan, som kanske i Levertins diktning fått
sitt mest gripande uttryck i sången om »Ithaka», den drömda
och solbelysta ön i havet, där »fruktträdsvalven evigt lysa vitt
och dyningarne dö». I den ofta legendartade formen har även
Levertins dikt vissa anknytningar till nyromantiken. En del
egendomligheter i diktionen visa måhända hän till Atterbom.
Av alla svenska skalder är dock Levertin, såsom ofta påpekats,
närmast besläktad med Stagnelius, vars lidelsefulla glöd och
slitning mellan dödsberusning och livsbegär, mellan asketism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
