Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
OSCAR LEVERTIN
Levertins område som skald är starkt begränsat, men
därinom har ban nått mycket högt. Genom sin sydländska
särprägel är han enastående i svensk litteratur. Hans poesi är
icke den troskyldigt blå blomman, den är en långt mer exotisk
växt, snarare en praktfullt skimrande orkidé.
III.
Vad Levertin skrev under sitt första skede är ännu icke
konstnärligt moget. Han har ännu icke funnit sig själv och sin
egen väg. Det fanns ju också i viss mån en motsats mellan
hans lynne och uppfattningssätt och dagens härskande estetiska
ideal. Under dessa ungdomsår har Levertin helt naturligt med
en viss osäkerhet känt sig dragen åt många håll. Han älskade
Kiellands franska elegans. Strindbergs eld och hans djärva
anlopp mot samhällsbarrikaderna imponerade i hög grad på den
unge Levertin. Han var en stor beundrare av den allt för tidigt
bortgångne Kristian Elster; däremot har knappast Ibsens mörka
pliktlära eller Bjørnson med sin folklighet och sin dogmatiska
predikogåva i djupare mån berört honom. Flauberts »La
ten-tation de Saint Antoine» prisar han som ett av seklets
mästerverk; Maupassant och framför allt Goncourtarna hava säkerligen
varit av stor betydelse för hans egen utveckling. Även Heine
och Drachmann hörde till hans ungdoms älsklingsläsning.
Men den förste författare, som verkligen förmådde väcka
djupa och samklingande toner i hans egen själ, var utan tvivel
Jacobsen. Redan häri ligger ett varsel om Levertins senare
utveckling. Det var icke en kraftnatur som Strindberg, icke de
socialt upptagna författarna, som gripa honom starkast, utan en
naturalistisk drömmare och psykolog som J. P. Jacobsen. Dennes
av döden överskuggade och positivistiskt genomsyrade tankeliv,
hans hektiska sensualism och färgprakt, hans hemlighetsfulla
dragning till dödens och förgängelsens mysterium — allt väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
