Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
9 7
L)e stå likt ett led av liljor,
som kalkarne vårtrött böjt,
och på sångens flykt sina viljor
mot pingstkvällens stjärnor de höjt.
Grundstämningen i »Legender och visor» är trött vemod,
oändlig saknad och ett förfinat drömmeri. Här finns icke
den jordmån, som är vätt av tårar och blod. Denna smärta, i
sig själv så djup och äkta, har för en man av Levertins
utpräglat estetiska läggning inneburit åtskilliga
njutningselement. Därmed har mycket av dess udd brutits. I enstaka
dikter märker man redan ett uppflammande livsbegär. Så
anropar han »Gudule», »du vitaste syster på Mechelens
altarduk», att trösta honom i hans trötthet och sorg, att sjunga
i sömn hans hemlösa hjärta.
Denna längtan efter kärlek har också fått sitt uttryck i Eva,
men äkta Levertinskt har den icke tagit gestalt i en varelse
av kött och blod, utan dikten formar sig till en slags historisk
översikt av olika kvinnotyper, till en bel guirland av unga
kvinnorosor, som han med sitt »röda och rebellska blod» velat
älska och äga.
Denna trånad, svängande mellan livsbegär och
världsförsakelse, har fått sitt starkaste uttryck i Skrivarens visor. Där
skrivaren sitter lutad över pergamentet och i blått och purpur
textar historien om Ginevra den ljuva och Lancelot, drömmer
han om slottets unga prinsessa, som skall läsa hans saga men
aldrig skänka en tanke åt honom, skrivaren. Han önskar, att
han vore den visa, som hon gnolar, den druva, som hon för
till sina heta läppar, rökelsen på festens gyllne välluktskar.
Han önskar att för ett flyktigt ögonblick få glida igenom
hennes drömmar »som klang, som vin, som kryddors ånga». Han
ser henne ren och utan skuld som en vit vårblomma, medan
han själv känner syndens och lidelsens påle i sitt kött, och hans
själ är tung av sjukt begär.
Denna stämning av innestängda lidelser stegras ytterligare
i den sista av dessa visor. I den försmåddes förtvivlan rasar
han mot den skönhet, som fångat honom i sina garn. Kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
