- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
116

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

OSCAR LEVERTIN 9 7

leken slår över i hat. Hon är en häxa, som givit honom
en kärleksdryck för att skrattande njuta av hans kval. Men
han vill i sin förnedring söka hän till Kristus, som skall rädda
honom. Han skall iföra sig botgörarkåpan och inför kyrkan
anklaga henne för trolldom. Bödelns finger skall slita hennes
hår, som hans finger förgäves drömt om att få smeka, och
bålet skall slå sin eldskrud omkring hennes fägring, som han
aldrig fick njuta. Medeltidens mystiskt färgade sensualism och
askes ha här smält samman med Levertins eget modärna
temperament.

’»Nya dikter» (1894) erbjuder i stort sett samma
karaktärsdrag som »Legender och visor»; i tekniskt avseende står den
emellertid högre. Alltjämt spelar skalden på motsatsen mellan
livets krav och dödens, mellan kärlekens lust och den
bitterljuva saknaden. Den enda trogna är dödens bleka drottning,
som han älskat brinnande och ömt och i vars armar han vill
slutas. En egendomlig variant av samma tema behandlas i
En ädlings visa, som förråder påverkan av Heidenstam. Då
ädlingen väntar dödens ankomst, reder han på slottet till fest,
han hämtar sitt ädlaste Moselvin, och befaller, att när döden
kommer, skall han föras som hedersgäst till högbänken. I
anslutning till Heidenstam har också Levertin i dikten De visa och
de fåvitska jungfrurna lovprisat livets slösande rikedom, driften
att skänka med fulla händer, »att giva sitt blod, sin kyss och
sin själ».

I denna diktsamling framträder emellertid det reflekterande
draget starkare än i den tidigare. Inledningsdikten är ju, som
redan nämnt, den trettioårige skaldens avsked till sin ungdom.
Det finnes ofta något enklare och klarare i linjerna över dikterna i
denna samling. Med manlig beslutsamhet strävar ban att höja
sig över sitt eget jag och över jordelivets trånga synvidder.
Han drömmer att komma bort från världens kvalm, att leva
sitt liv på höjderna, där luften är sval och ren. Eller som han
vackert tolkat det i dikten På fjället:

Lik fjället, som jag stiger mot,

gör själen hög och värdig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free