Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o OSCAR LEVERTIN
Men idyllen blev i verkligheten icke den drömda. Denna
kärlek har skänkt honom både bitterhet och lycka. Vi ana,
att den älskade stått tämligen främmande för hans innersta väsen.
Du storögd ser på mig som du förstått! (sic!)
Har du en själ: En själ, som ängslat brinner,
lik min? Säg, eller är det undran blott
hur alla dessa ord och rim jag finner?
Nå, lika gott. Jag älskar dig ändock,
om ock du skrattar blott åt mina griller,
pupillens solväv, flätans bruna lock
mig hjälplöst snärjt i dina fina giller.
I andra dikter står hon som den spotska och kalla
skönheten. Hon är »Damen utan nåd», hon är drottning Ginevra,
som vann och förödde Lancelots liv, hon är Maria Stuart, som
först älskade Chastelard och sedan lämnade honom åt döden.
Han liknar henne vid en skimrande slända, som hastigt
kommit flygande in över hans skrivbord men lika hastigt glidit bort
igen. Och dock är hans avsked till henne utan alla
förebråelser: »Att du var sol, jag skugga blott vi glömde».
Kärleken har i dessa sånger en långt mera jordisk tyngd
än i »Legender och visors» erotiska drömdikter. Det är en
kärleksupplevelses växlande stämningar och slitningar, som här
avspegla sig. Redan tidigare hade Levertin talat om
»smärtans dunkelröda garn», som alltid lyser i kärlekens väv. Varje
älskogslycka var blott en sträng, som spändes, tills den brast.
Från skammen och smärtan längtar han till den tid, då de båda
hunnit ålderdomens vinterlika ro och glömska (Ack, att vi voro
gamla).
I centrum för bela denna grupp kärlekssånger stå tvänne
större reflekterande dikter, En dag och Sång fore natten. Det
är en uppgörelse med kärleken men utan bitterhet. Kärleken
har slagit honom, men han böjer sig ändock i tacksamhet
inför livets gåva. Kärleken är outgrundlig och stor i smärtan
och bristningen likaväl som i lyckan och fullheten. Och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
