Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
OSCAR LEVERTIN
nästan obehärskat gällande. När hjälten i »Konflikter», Kurt,
är säker på att han vunnit Hedvigs kärlek, sätter han sig i den
milda sommarnatten vid fönsterposten och skriver en slags
kärlekens höga visa till den älskade. Och den sista av samlingens
stycken, Månskensfantasi, är ett rent lyriskt stämningsmåleri,
där Jacobsens inverkan blott är alltför påtaglig. Den visar sig
bland annat i den olidliga inversionen av satsdelarna. Men man
ser också, huru författaren kämpar för att finna sin egen form,
huru han omedelbart njuter av färgernas prakt och strävar efter
målande epitet.
Icke mindre egendomligt är det, att man bland dessa försök
till verklighetsskildringar plötsligt påträffar en halvt
kulturhistorisk skiss av grekiskt Dionysosliv (Evoi). Samvetsgrant har
författaren angivit sina källor. Men ännu behärskar han icke
denna stilart, i vilken han sedan skulle bliva en mästare.
Dialogen har intet av denna naturlighet och det behag, som t. ex.
utmärka Lukianos’ hetärskildringar.
Mellan åren 1888 och 1891 var Levertin mitt ibland mycket
annat sysselsatt med att skriva novellen Livets fiender. Den hör
liksom Strindbergs »I havsbandet», Lundegårds »Röde prinsen»,
Ola Hanssons »Resan hem», Geijerstams »Medusas huvud» till
den grupp av skrifter i tidens litteratur, som betecknar
övergången från åttio- till nittiotalet. Den utgör sista ledet i
Levertins ungdomsproduktion och inledningen till hans
mannaålders prosadiktning. Den har drag gemensamma för tvänne
skeden. Den överflödar av miljöskildring, men kärnan utgöres
av en själshistoria. Den är tänkt som en uppgörelse med vissa
av åttiotalets karaktärsdrag och ideal. Men Levertin visar intet
av renegatens bitterhet. Vackert skildras entusiasmen och
kamratskapet hos den skara av unga radikaler, som i början av
åttiotalet stormat fram, fyllda av de nya idéerna, »det unga
Sveriges» känslor och förhoppningar. Han har sökt att
analysera allt det motstånd, den brist på sympati och förståelse, som
skaran mötte. Men huvudsyftet med boken är dock att visa,
huru denna kamp med dess skarpa partitagande och partiväsen
skadar karaktärerna, förråar och förgrovar. Levertin ville fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
