Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
OSCAR LEVERTIN
sina studier över Gustaf III:s tidevarv, och mycket av dess inre
väsen hade han funnit uppenbarat i Goncourtarnas ypperliga
sedeskildringar. Rococons graciöst svängda linjer, dess rosendoft
och smekande melodier upphörde aldrig att utöva sin tjusning
på Levertins sinne.
Den tidigaste av dessa noveller är Borgerlig rococo, skriven
1891. Redan i denna berättelse utan djupare innehåll äro tidens
stämning och brevstil utmärkt väl träffade. Han fortsatte med
Ulrich-Theodors trolovning (1896), där han, som Söderhjelm visat,
hämtat material ur ett av tidens memoarverk, »La Saxe galante».
I Mathias Waldius utländska resa är det det kuriösa återgivandet
av en lärd sjuttonhundratalspedants brevstil, som ger färg åt
berättelsen, vilken spelar på motsättningen mellan den unge sonens
och resenärens världslighet och hans fader domprostens ortodoxa
och strängt moraliska åskådningssätt. Ur ett hjärtas dagbok (1897)
visar en annan sida av sjuttonhundratalets tankeliv, den litterärt
sentimentala. Det är natursvärmaren, Rousseaus, Thorilds, S:t
Preux’s och Werthers beundrande lärjunge, som anförtror åt
dagbokens blad sin svärmiska låga och sitt hjärtas enfald. Den
hederlige borgarsonen vinner sin själs älskade, sin »himmelska
Hedda», den koketta och något åldrade friherrinnan, sedan
hennes adliga tillbedjare redan tagit, vad tagas kunde. I den sista
av samlingens berättelser, Trädgårdsgången, glider skildringen
från den leende rococon in i revolutionstidens upprörda
stämningar. Två generationer ställas i skarp belysning mot varandra.
Den ena företrädes av den gamle giktbrutne friherren och
hovmannen, frivol och kyligt förnuftig, ett äkta barn av den
vol-taireska upplysningsfilosofien, och som under
morgonpromenaden underhåller sin hustru med sina galanta äventyr. Den
andra representeras av sonen, en rousseauistisk natursvärmare,
som predikar egalité och fraternité och annan »nebulös Phoebus
och elequens i molnen om människans rätt», som han uppsugit
i Paris. Sin hustru, en italienska, har han friköpt ur en
pro-centares klor och hemfört till fosterlandet med något av samma
hänförelse, som i sagorna driver de vandrande riddarna ut på
äventyr för att befria prinsessan ur drakens klor. Och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
