Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
OSCAR LEVERTIN
mäklaren Seidenschnur, Henoch själv, den duktige köpmannen,
hans milda och tärda hustru och dottern Ester, stilla, stolt och
mörkögd, där hon följer Kalonymos, som vunnit hennes hjärta,
ned till skeppet, vilket för alltid skall föra honom bort ur hennes
åsyn. Levertins ömsinta och djupt humana syn på
människolivet har på ett särskilt sätt präglat hela denna skildring.
Mellan »Rococonoveller» och den posthuma novellsamlingen
ligger berättelsen Magistrarne i Osterås. Grundstämningen
erinrar om den skildring, som Levertin givit i dikten »Folket i
Ni-felhem». Tanken är i och för sig icke ny. Den går tillbaka
till åttiotalets kosmopolitism. Ibsen har mer än en gång påpekat,
att människorna i de skandinaviska länderna endast levde ett
drömliv, de fingo icke utlopp för sitt väsens frusna känslor, de
förverkligade aldrig sina drömda ideal. De domnade bort i
slöhet eller dryckenskap. Det antydes i »Gengangere», att det även
var på grund av dylika små förhållanden, som kammarherre
Alving gick under. Helt annorlunda pulserade livet ute på
kontinenten, i händelsernas mitt; där fanns vilja, liv och handling.
Denna tanke har Levertin givit ett symboliskt uttryck i
Osterås’ historia. Osterås är en liten stad vid Mälaren — med
rätta har man framhållit vissa likheter i yttre avseende med
Strängnäs. Men framför allt är det en symbol för Sverige. Osterås
är fullt av genier, men alla äro förfallna och gå under,
självförbrännas, utan att få uträttat sitt livsverk, åtminstone utan att
ha givit sitt högsta och bästa.
Formen för denna berättelse är ganska egendomlig. Den
sönderfaller nämligen i en historisk inledning — man kan
knappast giva den ett annat namn — och så en nutidshistoria.
Vartill denna skildring av Osterås’ utveckling genom tiderna
egentligen skall tjäna, har man svårt att förstå, men nekas kan icke,
att dessa tablåer, i vilka han följer den lilla staden från hedenhös
upp till Karl XV:s regering, delvis äro mycket stämningsfulla.
I manéret kan boken stundom erinra om Heidenstam och Selma
Lagerlöf. Särskilt skildringen av Eskils likfärd påminner om
den senares berättelsesätt.
Mot denna bakgrund ter sig nutidshistorien väl obetydlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
