Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o OSCAR LEVERTIN
ödmjukar sig inför Herren som den uslaste av jordens elända
och utkastade.
I berättelsen I Trastevere lever detta Roms gamla judekvarter
upp för våra ögon och speglar sig i berättelsens tre
huvudfigurer: de båda tiggarna, som ligga utanför kyrkan Santa Maria,
och antikvitetshandlaren, den gamle juden Melkisedek, som har
sin bod på andra sidan kyrkoplanen. Fängslande är framför allt
Melkisedek, smutsig, gammal och vis. Cyniskt tillbakavisar han
varje art av renlighet med resonnemanget, att människan är av
smuts kommen och till smuts skall hon åter varda. Han är
centrum i den tavla i Rembrandtsk belysning, som avslutar
berättelsen, och ett värdigt motstycke till Levertins tidigare
judeskildringar, som man endast måste beklaga äro så få.
Rikedom intar i flera avseenden en särplats i Levertins
produktion. Det är en av hans bästa noveller ur modärnt liv,
och han har här förmått ge en träffande och i detalj äkta
miljöskildring, som icke heller tynges av för många enskildheter.
Man befinner sig på en millionärsmiddag i en krets av
»rikedomens legitimister», och dessa andra och tredje generationens
män med deras kloka måttfullhet äro återgivna med säker blick.
Ingen har egentligen roligt. De yngre herrarna dricka
mineralvatten, vars olika företräden de hetsigt diskutera; de äldre
endast läppja på de utsökta vinerna, om man undantager en viss
gammal godsägare med kopparrött ansikte, som rikligen tager
för sig av gudsgåvorna; men han är också endast — ingift i
en av dessa familjer. Vilken fin och världsvis ironi svävar icke
över hela skildringen! Ypperligt äro också de båda bröderna
kontrasterade, och en sådan replik som Thomas’ om
middagssällskapet är verkligt dyrbar: »Medgiv att de äro hyggliga
allesammans och ingalunda särskilt enfaldiga». — Och slutligen är
novellen så väl komponerad — vilket eljest är Levertins
svagaste sida -— att slutet kommer som en fullständig överraskning.
Man kunde med tanke på »Rikedom» ifrågasätta, om icke
Levertin skulle kunnat utvidga området för sin novellistik och i en
psykologiskt och konstnärligt fördjupad form upptaga
traditionerna från sin ungdoms prosaskildringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
