Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
12 1
v.
Även inom den litterära kritiken hade naturalismen brutit
med förtiden. Den spekulativa estetiken råkade i vanrykte
samtidigt med den spekulativa filosofien. Litteraturhistorien
lösgjorde sig som en särskild disciplin, kritiken kastade den
metafysiska metoden, som huvudsakligen sysselsatt sig med att mäta
författarens verk efter vissa fastställda, ej så litet skematiska
kategorier. Det nya historiskt-kritiska betraktelsesättet söker
däremot att förstå konstverket utifrån dess egna förutsättningar,
att bedöma det efter dess egenart och väsen samt
impressionistiskt återgiva intrycken. Kritiken höjde sig efter fransk
förebild till konst.
Det var först Taine och sedan Sainte-Beuve, som nu blevo
mönstren för den skandinaviska litteraturkritiken. Dessa nya
franska metoder omskapades för skandinaviska förhållanden av
Georg Brandes och vunno snart fotfäste även i Sverige.
Levertin är den mest betydande representanten för denna
riktning i Sverige. Hans egentliga läromästare är utan tvivel
Georg Brandes, vars arbeten redan hänfört honom, medan han
satt på skolbänken. I sin anmälan av »Det unge Tyskland»
erinrar han själv om vilket intryck »Hovedstrømningerne» gjort
på honom, då ban var medlem av »Concordia»:
»Arbetet cirkulerade i en av dessa typiska poetiska
föreningar, där man mellan målbrotts- och läsåren förfaller till
litterära pojksynder, och jag minnes grant, vilket bedårande
intryck dessa första delar av Brandes’ verk gjorde i denna krets
av unga, omogna, men aningsrika viljor. Att komma från
skolornas små litteraturhistoriska handböcker in i detta verk,
var som att förflyttas från en liten strängt indelad och begränsad
trädgårdstäppa till en underbart rik och oändlig park, i vilkens
alléer man med en rysning av välbehag gick vilse — det var
en överväldigande känsla av det omätligt stora och
oberäkneligt rika i mänsklighetens kulturarbete, en svindlande häpnad
inför storheten och mångfalden i blott vårt eget århundrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
