Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o OSCAR LEVERTIN
andliga ansträngningar och andliga landvinningar. Och medan
man läste om alla dessa märkliga personligheter, vilka drömt,
älskat, kämpat och protesterat, levat kraftigt och personligt,
vaknade i de ungdomliga sinnena en orolig lust att också få
uppleva mycket och strida mycket, och med en ödmjuk känsla
av samhörighet och ansvar betraktade man sig själv som
stridsmän, vilka snart skulle ut i livet och fortsätta de dödas kamp . . .
Men framställningen hos Brandes tog oss kanske ännu mer än
själva innehållet. Det var något lidelsefullt och trotsigt i tonen,
som rusade, och många käcka ord och dristiga synpunkter
nitade sig under läsningen fast i de ungas sinnen och följde
dem vidare, som de melodier, vilka stundom komma för ens
öra, när man vaknar, och sedan följa en under hela dagens
arbete.»
Man kan av dessa hans egna ord förstå, huru Brandes’
åsikter och metod gått honom i blodet. Redan hans sätt att
bygga upp sina artiklar påminner om Brandes. Han börjar
vanligen med en eller annan allmän reflexion, ger därefter en
överblick av författarens biografi och utveckling, i vilken så den
egentliga analysen inarbetas. Även många enskilda omdömen
och synpunkter hos Levertin kunna föras tillbaka till Brandes.
Dennes intresse för stora kulturhistoriska vyer är utmärkande
även för Levertin, vars intressesfär dock ej är så vittomfattande.
Brandes är framför allt intresserad av de stora revolutionära
gestalterna, Levertin trives däremot bättre i en viss hyperraffinerad
miljö, han tjusas framför allt av herdediktens och rococons
sensuella och graciösa romantik eller av det modärna livets
feberartade jäkt efter sensationer. Det är därför, som Herman
Bångs litterära porträtter så fängslade honom under dessa
tidigare år. Man ser det i teckningen av »Två generationer», ett
av hans första försök i större stil. Denna de trötta nervernas
poesi är däremot ett område, som Brandes föga berört.
Senare har Levertin tagit starka intryck av fransk kritik.
Taine tyckes hava lämnat honom tämligen oberörd, egendomligt
nog, då denne väl eljest var den i Skandinavien mest kände
av de franska kritikerna. Söderhjelm tror sig visserligen finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
