Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
12 1
spår av hans metod i det sätt, varpå Levertin tecknat
bakgrunden i en av sina tidigaste essayer, »Ulrich von Hutten», men
låter icke detta behandlingssätt snarare hänföra sig till
tidsriktningen i allmänhet? Hela denna franska skola lägger ju an på
miljöskildring. Man frågar ovillkorligen efter orsaken, varför
Levertin så föga anslutit sig till Taine. Förklaringen ligger väl
däri, att Taines ej så litet dogmatiska analyserande låg hans
egen naturell fjärran. Taine använde i själva verket litteraturen
för att bevisa vissa teser. Hans intressen voro mera filosofiska
än litterära. Litteraturen var för honom endast ett instrument,
känsligare än något annat, för att intränga i och lära känna
samhället och dess utveckling. Denna teoretiserande läggning
var Levertin belt och hållet främmande. Han brukade under
senare år ofta tala om sina filosofiska intressen och sin
trötthet på skönlitteratur — en naturlig reaktion hos en kritiker —
men det finnes icke synnerligen många spår av något djupare
sysslande med filosofi i hans skrifter.
Däremot har Levertin flitigt studerat Sainte-Beuve. Han
läste dennes roman »Volupté» 1885 och hans kritik på
nittiotalet. Det är emellertid icke lätt att avläsa Sainte-Beuves
inflytande på honom, då det övervägande är av samma art som
Brandes’. Manéret var ju vid denna tid redan gemensam
egendom, om det också tillämpades med olika finhet och
sakkunskap. Liksom Sainte-Beuve, i detta avseende en avgjord
motsats till Taine, var Levertin utan någon strängare metod.
Sainte-Beuve var uteslutande inställd på att belysa det enskilda fallet
och nådde i detta avseende under ett långt liv till en hög grad
av smidighet och objektivitet, förstod att helt försvinna bak den
skildrade personligheten och sätta alla dennas egendomligheter
i relief. Levertin är besjälad av samma anda att sympatiskt
förstå företeelserna och att återgifva dem, men han intränger icke så
djupt, hans skepsis är mera allmän, och framför allt är han
långt mera lyrisk både i stil och uppfattning. Det finnes därför
oändligt flera nyanser i Sainte-Beuves porträtt än i Levertins.
Det, som ger Sainte-Beuves kritik dess särmärke, är lärdomen,
den stora världserfarenheten och den utomordentligt skarpa psy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
