Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
12 1
bergska drag kanske tydligast i »Diktare och drömmare», t. ex.
i det ovan citerade slutstycket i »Till naturens epos». Från
Viktor Rydberg, som ban betraktade med växande beundran,
ehuru de till temperament och livsåskådning voro vitt skilda,
har ban möjligen insupit något av den antikfärgade humanism,
som under senare åren kunde bryta fram i hans verk, fast
alltid med inslag av gammaltestamentligt åskådningssätt.
Levertins stil är emellertid långt färgrikare än Rydbergs och fylld
av en överströmmande lyrik, som kanske framträder starkast i
hans första essaysamling. Flera av essayerna därstädes kunna
nästan forma sig till hymner. Författaren inför sig själv talande
för att ge uttryck åt sin beundran och hänförelse.
I sin verksamhet som litteraturanmälare var Levertin
naturligtvis som de flesta kritici delvis beroende av tillfälligheten.
Det blev huvudsakligen för den nyaste litteraturen, dagens
författare, som han hade att intressera publiken. Då och då
kastade han en blick tillbaka på en eller annan av de äldre
författarna eller ägnade ett par spalter åt någon samtida utländsk,
framför allt fransk diktare. Men huvudparten av hans
anmälningar tillföll nittiotalets svenska litteratur.
Det fanns emellertid författare, som han ej förstod eller
kunde göra full rättvisa. Det ligger icke något underligt
härutinnan, men den stora allmänheten föreställer sig vanligen en
kritiker, som vunnit dess gunst och förtroende, som hart när
ofelbar. Den upptager hans meningar i klump utan all kritik
i stället för att underkasta kritikerns mening en kritik och
endast behålla det bästa och låta det andra ligga. Ty en kritiker
även med den livligaste mottaglighet, det mest vassa skarpsinne,
de största kunskaper, har dock som varje människa sin
begränsning. Det finnes saker, om vilka ban vet föga eller intet,
företeelser, som han älskar, under det att andra lämna honom kall.
Sainte-Beuve med sin omfattande lärdom och sin rika
erfarenhet fann för åtskilliga samtida icke den rätta synpunkten. Och
så är det i mer eller mindre grad med alla kritici; de flesta
hava ett ganska litet område; det finnes de, som icke hava något
alls, utan endast som papegojor upprepa orden för dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
