Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
OSCAR LEVERTIN
Den svenska kritiken har icke någon varken lång eller
synnerligen märklig historia. Den litterära kritiken tycks över
huvud icke ligga för svenskt lynne. Man kan som Levertins
föregångare endast nämna två stora namn, de varandra så djupt
motsatta Kellgren och Atterbom; Hammarskölds kritiska
verksamhet bör icke heller förbises. Till denna linje kan man också
räkna Tegnér, som i brev, tal och sin minnessång vid Svenska
Akademiens femtioårsdag och andra liknande poem format en
rad snillrika utsikter över föregångare och samtida, visserligen
långt ifrån objektiva, men burna av en universellt bildad
personlighets rikedom på idéer och geniala synpunkter. I ett och
annat erinrar Levertins kritik om Tegnérs genom sin värme
och hänförelse och sin poetiska uppfattning.
Men även Levertin har sin begränsning. När allt kommer
till allt, ligger hans styrka som kritiker knappast i hans
mångsidighet. Vad som ur idésynpunkt framför allt fängslade
Levertin i litteraturen var tankens frihet och motviljan för all
ortodoxi — samma patos, som redan Georg Brandes framburit.
Denna rationalism utgör det manliga inslaget i Levertins
kritik. Den motsatta polen bildas av hans kärlek till det
raffinerade, det boudoaraktiga, det överhettade, febrila och färgstarka,
som fanns i hans eget temperament. Levertin svärmade för
hela den art av poesi, som Schiller kallade den idylliska. Han
var sensualist och aristokrat och älskade rikedomen och
yppigheten. Däremot hade han föga sinne för det folkliga och
drastiska och stod tämligen främmande för det humoristiska.
Man har angripit Levertin för hans kritik av samtida
skaldepersonligheter. Bengt Lidforss har med sin vanliga polemiska
skärpa i huvudsak riktigt dragit den negativa linjen för hans
kritik. Varken Fröding, Strindberg eller Ola Hansson hava av
Levertin bedömts efter förtjänst. De motiv, som Lidforss
insinuerar för Levertins uttalanden, äro däremot plumpa och
missvisande.
Enheten i Levertins personlighet och vittomfattande
produktion ligger i poeten. Antingen han skrev en kärleksdikt
eller en novell eller en lärd avhandling eller en kritik var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
