Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o OSCAR LEVERTIN
samma känsliga och poetiska natur, som tog sig uttryck. Och
liksom poeten har också kritikern ett starkt drag av Levertins
orientaliska härstamning. Däri ligger en förklaring till mycket
av hans kritiks naturliga begränsning. Han stod främmande
— såsom jag redan påpekat — för det ursprungliga och
folkliga liksom för det germanskt inåtvända i en diktarbegåvning.
Han har heller icke natursinne i djupare mening. Han har
visserligen skapat några utomordentligt vackra Stockholmsbilder,
men det är dock alltid något av historisk belysning över
landskapet. »Och diktens Stockholm var det som man såg», såsom
det heter i de »Hemlösa». Det är ännu Bellmans och rococons
Stockholm med sångens sus i Djurgårdsekarna.
Man har på många håll starkt framhävt det svenskt
nationella i Levertins forskargärning. Och med all rätt. Få ha
väl med varmare och mer fruktbringande kärlek omfattat svensk
kultur än Levertin. Kanske blir just hans stora insats som
kritiker och »kulturodlare» hans oförgängligaste. Men även
denna hans verksamhet belyses icke blott av det nationella
draget utan fastmer av det främmande.
Jag har flera gånger varit i tillfälle att påpeka den
romantiska strömningen vid sekelskiftet, som från samtidens
överkultiverade atmosfär vände sig mot enklare och primitivare och
mera livskraftiga förhållanden. Levertin greps även av denna
strömning. Men hans längtan efter natur bort från nutidslivet
förde honom till den raffinerade och lantligt kostymerade
rococon. Han har avslöjat denna tidsålder med en färg, en glans
och en oefterhärmlig konst som ingen tidigare i Sverige. Men
denna period är väl den mest kosmopolitiska i hela vår
historia. Bakom de pudrade perukerna rörde sig tankarna i
ungefär samma banor i alla land, och bakom de snörda
sidenkorsetterna klappade kvinnohjärtana i samma takt. Och det är
detta kosmopolitiska drag av skönhetsberusning och
intelligensdyrkan, som icke minst fängslade Levertin och som han med
mästerskap återgivit.
I sina Bellmansessayer, bägge tillhörande hans mognaste och
yppersta alster, har han genialt tolkat den uppsluppna rococo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
