Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN
12 1
främmande för Levertins eget väsen, som gick i nyanser och
halvtoner. Och när så Strindberg på gamla dagar vände sig
till mystiken och blev vidskepligare och godtrognare än en
medeltidsmunk, såg han närmast en fara i hans rika och
överrika produktion.
Det finnes för övrigt en viss likhet mellan Sainte-Beuves
förhållande till Balzac och Levertins till Strindberg. Den förre
yttrar om Balzac (Port Royal I, Appendice): »Anciennement,
le génie, comme ön 1’entendait, était un fond de raison, revëtu
d’éclat, animé de sentiment, couronné d’imagination, de fantaisie
mëme, varié et diversifié de toutes les couleurs de la vie: témoin
Moliére, le type chez nous par excellence. Aujourd’hui ön a
changé tout cela. C’est une grande avance à qui veut passer
pour un homme de génie auprës du vulgaire que d’ëtre
incom-plet du cöté du bon sens. La première condition dans ce
siècle-ci, pour paraitre un génie littéraire, c est, avec de
gran-des qualités en sus et en dehors, de manquer pius ou moins
de raison, de base solide. Quelques-uns de nos pius illustres
contemporains satisfont amplement à cette condition: M. de
Balzac, des premiers, n’y fait point défaut.»
Sainte-Beuves anmärkning kan vara sann och träffande nog.
Sedan hundrafemtio år framställer litteraturen nästan uteslutande
känslan och lidelsen och tappar lätt bort sig själv i dessa
förvirrade äventyrsriken, men denna anmärkning för i grunden
utom Balzac, i sitt begär att sopa bort honom som en sjuklig
företeelse från jorden. Det är också samma brist på förnuft, på
behärskning, på kritik, på hut och hövlighet, som Levertin finner
frånstötande hos Strindberg. Läsningen av hans skrifter erinrar
honom ibland om de besök han som barn gjorde i menagerierna,
när djuren skulle utfodras. »I Strindbergs böcker ryta och skrika
bak sina galler alla människoandens vilda djur — och däribland
finnes icke blott det majestätiska lejonet och den tjusande tigern
med sin gulspräckliga fäll, men också de smutsiga aporna.»
En annan sida, som stötte honom i Strindbergs
skriftställare-verksamhet, var hans alltför stora hastverk i utarbetandet — en
klagan, som han ständigt upprepar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
