Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i82 hjalmar söderberg
typiska som de parvis förenade skuggfigurer barnen bruka klippa
av ett hopvikt papper, banade de sig väg genom snön, hon höll
hans arm tryckt mot, sitt bröst, och de tego båda.»
»Martin Birck» är i många avseenden en av de mest
lyckade tidsskildringar, som under de sista decennierna skrivits i
Sverige. Den står vida över »Erik Grane» och åtskilliga andra
dylika försök under åttio- och nittiotalen. Skildringen belyser
typiskt själva grunddragen i denna generations historia, och den
berör därför särskilt de två huvudpunkterna i denna tids sociala
brytningar, den religiösa och den erotiska. Martin Birck tillhör
den generation, som tröttnat på att omskapa samhället och
människorna, som varit med om besvikelsen och funnit, att
idealen icke läto sig omplanteras i verklighetens hårda jordmån.
Livet var inrättat för de gamla, därför kändes det som en olycka
att vara ung, att tänka och känna. ,Lögn och hyckleri möta
Martin Birck överallt på hans väg, på skolbänken, på
familjebalerna, på ämbetsrummet. Moralen såväl som kärleken hade
alltjämt två ansikten. Med cynisk träffsäkerhet tecknar han
den nordiska dubbelheten i uppfattningen av erotiken i en
sådan passus som följande: »Nej, han förstod icke människorna,
och han förstod icke heller sig själv. Han lyssnade ofta till sina
kamraters och umgängesvänners samtal om dessa ting. Han
hade märkt, att de flesta aktningsvärda unga män, och de gamla
för resten också, trodde på två porters kärlek, en ren sort och
en sinnlig sort. Unga flickor av bättre familj skulle älskas med
den rena sorten, men det betydde förlovning och giftermål, och
det hade man sällan råd till. I regeln var det därför bara
förmögna flickor, som kunde inspirera en ren kärlek, eljest hörde
denna känsla mera hemma i lyrisk poesi än i verkligheten. Den
andra sorten däremot, den sinnliga, kunde och borde en normal
ung man ägna sig åt ungefär en gång i veckan. Men hela denna
sida av tillvaron ansågs icke ha någon allvarlig betydelse, det
var icke något, som kunde göra en människa lycklig eller
olycklig, det var enbart komik; ett stoff till roliga historier och en
lika angenäm som hygienisk förströelse, när man hade lyft sin
avlöning och druckit en halva punsch. Men på mellantiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
