Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i82
hjalmar söderberg
halsdukar, som draga uppmärksamheten frän ansiktet, såsom han
någonstädes uttrycker sig. Han är flanören, som aldrig tröttnar
på att kyligt iakttaga och ironiskt markera löjligheterna, att med
bitande cynism blotta människornas dubbelspel och
kurragömma-lek mellan idealerna, att medlidsamt konstatera de många
exempel på livets hårdhet och vrånghet, som han möter på sin väg.
Det är under dessa vandringar mellan storstadens människor
som han, lik många av hans generation i Frankrike, blivit den
nihilist ban är, som ogärna talar om några ideal utan illusionslöst
konstaterar mänsklighetens ohjälpliga elände och ohjälpliga
dumhet. Hjalmar Söderbergs vandring genom livet går från
drömmen till desillusionen, under det att de flesta av hans samtida
utgå från pessimismen men söka bot för den i drömmen, i sagan,
i naturens friskhet. Verklighetsskildringen har hos Hjalmar
Söderberg blivit långt mer kyligt iakttagande än de äldre
naturalisternas. Hans små noveller äro raderingar, där
föremålen teckna sig skarpt med mörka och förlängda skuggor.
Att Hjalmar Söderberg i sin livsuppfattning och konst så
livligt erinrar om vissa modärna Parisskildrare, sammanhänger
naturligtvis med hans egen utveckling och hans eget
temperament. Men å andra sidan har han utan tvivel läppjat vid själva
källan och på litterär väg insupit mycket av den franska
kvickheten och skepticismen. Redan i hans tidigaste noveller märker
man studiet av Maupassants mästerliga teknik, men hans
egentlige lärofader är dock Anatole France, av vilken han även
översatt ett par skildringar. I »Martin Birck» märker man stundom
nästan väl mycket av mästarens stil och ton. Det, som framför
allt brister Hjalmar Söderberg, är emellertid kunskapernas djup
och synpunkternas vidd. Hans kvickhet har aldrig kastvapnets
dödande träffsäkerhet, den snuddar och glider förbi lätt,
lekande och vanvördig.
Redan Martin Birck klagade över att en ung man på den
vanliga frågan, vad skall du bli? icke kunde svara diktare. Då
skulle människorna vända sig bort med ett hånleende. Han
kan svara jurist eller målare eller musiker, ty till alla dessa
yrken kan man utbilda sig vid statsläroverk. Men den som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
