Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i82 hjalmar söderberg
form uppträda med ett litet komprometterande vykort, som ger
en tydlig antydan om de underliga vägar han vandrat till
slottsbalen. Framför allt låter han sin satir gå ut över prästerna.
Mycket uppbygglig är hans middagskonversation med
hovpredikanten på ena sidan och den för satan svärmande majoren
på den andra (Satan, majoren och hovpredikanten). En av hans
mest vanvördiga historier är Nattvardens sakrament. Fyra gamla
farbröder sitta i rökhytten på en ångbåt och berätta vågade
historier vid sina toddyglas, då en sextonåring inträder och
slår sig ned i en krok. Han finner historierna något enkla,
varför han med barnslig oförvägenhet slutligen infaller, vänd
till bolagsdirektören, som är en av faderns vänner: »Kommer
farbror ihåg den där historien, som kaptenen berättade i förgår?. .
Det var den festligaste jag har hört i mitt liv.» Fyra par
förbluffade ögon riktas på pilten, och det uppstår en pinsam tystnad.
Men livad av minnet av den trevliga historien börjar
bolagsdirektören berätta, då han avbrytes av prästen i sällskapet, en
välvillig gammal man med ett fromt och barnsligt uttryck i sitt
slätrakade gumansikte: »Ursäkta, min bästa bror, att jag
avbryter. . . hur gammal är egentligen den unge mannen ? Har han
gått fram till Herrens hel . . . till nattvarden?» Ynglingen svarar
förläget ja, varefter pastorn rör långsamt om i sitt toddyglas
och med en röst, som fyrtio års medlarekall mellan Gud och
världen präglat med överseendets och fördragsamhetens milda
ton: »Fortsätt, kära bror. Ursäkta att jag avbröt».
En äkta Hjalmar Söderbergsk historia är också Kyssen, typisk
för hans uppfattning av det kameleontartade fenomen, som
benämnes förälskelse. Den är frivol i tonen, men full av bittert
vemod. En ung flicka och en mycket ung man sitta vid
havsstranden och se på solnedgången. Han tänker, att han gärna ville
kyssa henne, fast han sett vackrare flickor än hon och egentligen
är kär i en annan. Hon tänker, att hon gärna skulle vilja att han
kysste henne för att få tillfälle att ge honom en örfil. Men för att
han ej skulle gissa, vad hon tänkte på, säger hon lågt och sakta:
Tror ni, att det finns ett liv efter detta? Han svarar: Det
finns ögonblick, då jag tror det. Detta svar behagar henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
