Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i82 hjalmar söderberg
utomordentligt. Och hon säger till sig själv: »Jag tycker i alla fall
om hans hår och hans panna också. Det är bara synd att hans
näsa är så ful och så har han ju ingen ställning — bara en
student, som läser på prillan». Slutligen gick solen ner, och han
lade sakta sin arm om hennes hals. Detta hade hon alls icke
väntat sig, och därför satt hon stilla. Då kysste han henne.
Och när månen gick upp, sutto de ännu kvar och kysstes. Hon
viskade i hans öra: »Jag älskade dig från första stunden jag
såg dig». Och han svarade: »För mig har det aldrig funnits
någon annan i världen än du.»
Mången gång forma sig dessa historietter till verkliga små
dramer, som på några sidor spegla ett helt livsöde. En av
hans yppersta historier är Pälsen. Doktor Gustaf Henck, fattig
och så gott som dödsdömd, är julaftons förmiddag på väg till
sin husvän, häradshövding Richardt för att bjuda honom till sig,
då han blir överkörd och får sin slitna överrock fördärvad.
Häradshövdingen lånar honom i stället sin präktiga päls, och doktorn
känner sig på hemvägen helt belåten. Säkerligen kommer hustrun
att ge honom ett älskvärdare mottagande än hon eljest brukar,
när han kommer så förnämt utstyrd. Det gör hon också. Hon
smyger tätt intill honom i tamburens mörkaste vrå, lindar
armarna om hans hals och kysser honom varmt och innerligt.
Därefter borrar hon huvudet in i hans pälskrage och viskar:
»Gustaf är inte hemma än». — »Jo», svarar han med något
svävande röst, »jo, han är hemma.» Och efter middagen, då han
ännu sitter tankfull vid vännens sida, tackar han denne vid
denna jul, som säkerligen är den sista de fira tillsammans, för
all den vänlighet ban på sista tiden visat honom och hustrun
och för pälsen, som ban lånat honom. »Den har förskaffat
mig de sista sekunder av lycka jag har känt i livet.»
Hjalmar Söderberg skildrar nästan alltid överklassen, han
gör sina iakttagelser på »generalkonsulns middagar»; någon gång
gör han dock en avstickare bland de undre lagren, men även
där är det samma livets barocka och tragikomiska överraskningar
ban framhäver. Förre skrädderiarbetaren Oskar Valdemar
Napoleon Blom gör en morgon efter nio månaders uttjänt fängelsestraff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
