Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjalmar söderberg
1 97
för andra resans stöld sitt utträde ur Långholmen med åttio
kronors hopsparad arbetsförtjänst i plånboken ■— en icke alltför
överväldigande summa för nio månaders arbete — och de bästa
föresatser att börja ett dygdigt och arbetsamt liv. Men
frihets-berusningen stiger honom åt huvudet, livets frestelser möta
honom, och han förlorar både plånboken och de goda
föresatserna.
Hur än Hjalmar Söderberg turnerar sina motiv, slår det en
pust av rastlös oro, av tomhet och tvivel, av trötthet och
kraftlöshet upp ifrån alla hans skildringar. Hans modärna spleen
plågar honom som det bakom burens galler innestängda djuret.
I sådana ögonblick är den pinade i stånd att hitta på allt, endast
för att glömma. Ledsnaden, »1’ennui», livets meningslöshet
förföljer honom som den förföljde Baudelaire.
Rien n’égale en longueur les boiteuses journées,
Quand sous les lourds flocons des neigeuses années
L’Ennui, fruit de la morne incuriosité,
Prend les proportions de l’immortalité.
Liksom Baudelaire kan där i sådana stämningar av mörker
och leda komma något paradoxalt och bisarrt över hans
själstillstånd. En hel dag har han grubblat över livets gåta, tills
han slutligen i känslan av det onyttiga i denna sysselsättning
kastar sig över ett schackproblem, som han finner, att han ej
heller kan lösa. Trött på allt driver han ut i månskenet, hoppar
upp på en spårvagn och åker ringlinjen runt några gånger.
»Denna förströelse har nämligen en sällsam förmåga att skingra
mitt svårmod.»
Världsledan har under det gångna seklet iklätt sig många
former. Den utgör grundproblemet, till vilket.Faust och Mefisto
ständigt återvända i sina lärda samtal. Den reser sig i sataniskt
högmod i Byrons stormfyllda strofer, den hångrinar i Heines
småkoketta visor, fränt och paradoxalt breder den sig i Baudelaires
smärtfyllda och perversa poemer på vers och prosa. Några av
Hjalmar Söderbergs fantastiska bitar erinra just i ton och anda
om vissa av den senares hetsade drömmar.
13 — 11M40. J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
