Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
hindrade henne att deltaga i kamraternas lekar. Avstängd från
yttervärlden fördjupade hon sig i fantasien. Fadern, löjtnant
Erik Gustaf Lagerlöf, ägnade också våra stora skalder en
fanatisk dyrkan, och Runeberg och Tegnér såväl som H. C.
Andersen lästes ofta högt i familjen. Sittande på en pall vid moderns
sida läste hon för denna Nösselts Allmänna historia för
fruntimmer, där hon särskilt gladde sig åt skildringen av de
homeriska hjältarna, och på egen hand fördjupade hon sig i husets
bokförråd av svenska skalder. Då hon var en sju, åtta år
gammal gjorde hon bekantskap med sin första roman, en
indianbok. Hon blev alldeles förtrollad. Hon drömde endast om att
en gång kunna åstadkomma något lika härligt. Hon visste nu,
att vad hon helst ville syssla med under sina kommande dagar,
det var att skriva romaner.
Nio år gammal kom hon till Stockholm för att söka bot för
sitt dåliga ben. Här läste hon Walter Scotts romaner och gjorde
sin första bekantskap med teatern i sällskap med en gammal
tjänarinna. Båda hade samma smak. De tyckte om granna
dekorationer, granna dräkter, brokiga scener, då skådebanan
vimlade av människor, och de voro icke riktigt nöjda med sådana
stycken, där inga kungar eller riddare uppträdde. Från andra
radens fond sågo de tillsammans »Afrikanskan» och »Robert
Djävulen», »Den stumma» och »Friskytten», »Värmländingarna»
och »Sköna Helena», »Fruntimmersskolan», »Blommor i
drivbänk», och »Min ros i skogen». När hon åter kom hem till
Värmland, spelade hon teater och skrev dramer, och nu drömde
hon icke bara om att skriva romaner, hon ville också författa
teaterstycken. När hon var 15 år gammal, upptäckte hon en
dag, att hon kunde rimma, hon kunde göra vers, en upptäckt,
som fyllde henne med hänförelse. Att skriva romaner och
teaterstycken var alls inte så märkvärdigt som att skriva vers,
det var bara roligt och nöjsamt, men vers det var det höga,
det var det ärofulla, det var det underbaraste av allt.
Skämtsamt har hon någonstädes själv yttrat, att hennes egen diktning
genomgått lika många skeden, som den svenska vitterheten
har perioder: hon har skrivit namnsdagskväden och lärodikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
