Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
uppfattning och krävde därför andra konstnärliga uttrycksmedel.
De sociala striderna mellan olika samhällsklasser eller den
teoretiska kampen mellan olika idéer intresserade icke henne. Vad
hon ville uttrycka var icke det, som skiljer människorna från
varandra, utan det, som förenar dem. Hon söker överallt icke
efter det individuella, utan det allmänmänskliga. Hennes
människor äro typer. Också hon drömmer om och arbetar för
människornas höjande, men den kraft, som här driver henne, är
— äkta kvinnligt — en rent omedelbar kärlek till människorna
och en levande tro på denna kärleks omskapande makt. Hennes
diktning är i djupaste mening folklig. På ett eller annat sätt
anknyter hon alltid till sagan, den äldsta berättelseform, som
litteraturen känner. »Gösta Berling» och »Antikrists mirakler»
äro pärlband av sägner, »Jerusalem» formar sig nästan som en
isländsk ättesaga. Till och med när Selma Lagerlöf skall hålla
ett tal eller berätta ett stycke av sin självbiografi, blir det helt
naturligt till en saga. Eller med andra ord, det är först, då hon
får omformat ett stycke verklighet till ett äventyr, som detta
griper henne och gör henne produktiv. Vad söm kommer inom
hennes själs område, omfattar hon med en naiv friskhet, en kärlek,
en hänförelse, som rycker det upp över vanliga ting, även i den
meningen, att skildringen på en eller annan punkt glider ut över
det naturligas gränser. Det naturliga och övernaturliga blandas
alltid på ett sällsamt sätt i hennes diktning och bildar en värld
för sig utom och över den vanliga.
I äldre naivare tider såsom under antiken och medeltiden
och i våra dagar ännu i avlägsna landsändar eller bland obildade
folkklasser — uppfattas sagan såsom verklighet. Människorna
trodde på undret. Homeros och de gamla franska hjältesagorna
hava en gång gällt för historia. Man kunde ännu ej skilja pä
verklighet och dikt; men nutidens människor ha en annan syn
på sagorna. När nyromantikerna, tjusade av de gamla
legendernas friska fantasi och poesifyllda skönhet, ville förnya dem,
nödgades de omtolka dem och inlade däri något av sitt eget
modärna själsinnehåll. Undret förklarades psykologiskt, moraliskt,
symboliskt. Även i Poes sällsamma och mystiska noveller finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
