Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlöf
2 t i
serna. Det är som om vi infördes i naturens hemliga
laboratorium. Man ser tydligt hela manéret i följande beskrivning ur
»Stenkumlet»:
»Det var vid den tid på året, då ljungen står röd. Över
sandmon växte den i täta tuvor. Från låga, trädlika stammar
höjde sig tätt sittande, gröna grenar med barrhårda, härdiga blad
och små, sent vissnande blommor. Dessa tycktes ej vara gjorda
av vanlig saftrik blomstervävnad, utan av torra och hårda fjäll.
De voro mycket oansenliga till storlek och form, ej heller var
det stort bevänt med deras lukt. Barn av de öppna vidderna,
hade de ej blivit utvecklade i den vindfria luft, varest liljorna
utspänna sina kalkblad, eller i den rika jordmån, varur rosorna
hämta näring för sina svällande kronor. Det, som gjorde dem
till blommor, var egentligen färgen, ty lysande röda voro de.
Det färgalstrande solskenet hade de haft nog av. De voro inga
bleka källarväxter, inga skuggkära innesittare. Det låg hälsans
välsignade munterhet och styrka över hela den stora,
blomstrande mon.»
Det finnes icke några särskilt kraftigt målande epitet i denna
tavla av den blommande röda ljungheden i det strålande solljuset.
Men plötsligt lyser den, som den skall lysa, strålande och starkt,
i vår fantasi. Författarinnan frammanar bilden genom att angiva
de olika krafter, som varit verksamma vid dess uppkomst:
jordmånens speciella beskaffenhet, vinden, solskenet, således några
av de väsentliga orsaker, som betingat dessa ljungblommors prakt
och växtkraft.
På liknande sätt framkallar hon en tidsstämning. Hon
beskriver ej mycket, hon begagnar icke många ord, men mystiskt
och suggestivt förflyttas man plötsligt tillbaka till den tid hon
vill skildra. Läs ett par kapitel i »Herr Arnes penningar», följ
fiskhandlaren Torarin på hans färder över skärgårdens isar, stig
in med honom i herr Arnes stuga, där kyrkoherden och allt hans
folk sitter samlat vid aftonvarden, och plötsligen känner man
sig förflyttad till femtonhundratalets bistra tider med deras enkla
seder, osäkra förhållanden och stränga allvar.
I det första kapitlet av »En herrgårdssägen» ser man även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
