Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selma lagerlök
vissa fakta och tidsomständigheter spelar föga roll för den
historiska dikten; den vilar på andra faktorer. Det är framför
allt inlevandet i människornas egen föreställningsvärld, som
ger dessa historier från det gamla Kungahälla deras starka
tidsfärg. Hemligheten ligger även däri, att författarinnan fått
själva landskapet att tala. Det är jorden, som uppväcker för
henne de människor, vilka för årtusenden sedan odlat den under
svett och möda och som slutligen funnit vila i dess sköte. I
Sverige har ofta landskapet ännu en dylik ålderdomlig karaktär,
fast inga eller få monument finnas bevarade. Kommer man till
Sigtuna, är det icke endast staden med dess gamla kyrkor utan
även den kringliggande bygden, som försänker oss i svunna
tider. De smala åkerrenarna, som begränsas av skogsbrynet,
den svarta myllan, som talar om gammal odling, husens
torftighet och de väldiga stenkumlen ge oss plötsligen visioner av
trälarnas arbete bak träplogen under den grå forntiden. Det är
med dessa medel Selma Lagerlöf framtrollar tidsstämningen i
»Stenkumlet» och »De fågelfrie», två av hennes bästa berättelser
av denna art.
Liksom hon i dessa noveller uppväcker det förflutna,
frammanar hon i »Antikrists mirakler» ett annat land och ett annat
folk. Huru lever icke den lilla staden Diamante och dess invånare
för oss! Den blir till en bild av hela Syditalien. Och återigen
är det genom ett hemlighetsfullt inträngande i själva folksjälen,
som berättelsen får sin färg. Det finnes redan ett visst staccato i
tonen, som stämmer oss italienskt, något barnsligt, lekfullt,
sorglöst och soligt mitt i de mest tragiska konflikter. Här finnes
vidare allt, som kännetecknar Italien, åtminstone så som vi äro
vana att uppfatta det: gamla förfallna adelspalats,
rövarhövdingar, vendetta, socialism och camorra, marionetteater, lotteri
och helgonbilder och vidskepelse i alla upptänkliga former,
blandade med en äkta hednisk världsuppfattning.
Med samma suggestiva makt gör hon oss bekanta med sina
människor. Aldrig att hon brett utmålar deras utseende, deras
ansikte och växt, gång och kläder! Ett par inledande ord av
denna art, ofta ytterst allmänna, äro henne tillräckliga. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
