Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
genom monolog och samtal, som vi lara känna hennes personer.
Hon för oss direkt in i deras själar, och vi liksom se, huru
tankarna växa upp, inverka på viljan och giva sig uttryck i
handling. Det är genom sådana medel, som hon skapat denna
ypperliga bild av en svensk bonde, som läses i första kapitlet
av »Jerusalem»:
»Det var en ung karl, som gick och plöjde sitt träde en
sommarmorgon. Solen sken ljuvligt, gräset var vått av dagg,
och luften var så frisk, så att det kan inga ord beskriva. Hästarna
voro smått yra av morgonluften och drogo fram plogen som
på lek. De hade en helt annan lunk än den vanliga, karlen
fick nära nog springa för att kunna följa dem. . . .
Aldrig går det så lätt att tänka, som då man går så där
och följer efter plogen fåra upp och fåra ned. Ensam är man, och
ingenting är det som förströr, annat än kråkorna, som vandra
fram över plöjslorna och plocka efter mask. Karlen tyckte,
att tankarna tillkommo så lätt inne i hans huvud, som om någon
hade viskat dem i hans öra .. .
Han tänkte, att om hans far levat nu, skulle han frågat
honom om detta, såsom han brukat fråga honom till råds i
alla svåra saker. Han blev otålig över, att icke fadern var
tillhands, så att han kunde få spörja honom.
’Visste jag bara vägen’, sade han och började le och glädjas
åt tanken, ’så skulle jag nog gå till honom. Jag undrar, vad
Stor-Ingmar skulle säga, om jag en vacker dag komme vandrande
till honom. Jag tänker, han sitter på en stor gård med många
åkrar och ängar och stora hus och stor brun boskap, ingen
svart och ingen brokig, såsom han ville ha det härnere. När
jag så kommer in i storstugan’ .. .
Plöjaren stannade med ens mitt på åkern, han såg upp och
skrattade. De här tankarna gjorde honom ett otroligt nöje,
och de löpte i väg med honom, så att han knappt visste, om
han var kvar på jorden. Han tyckte, att han helt hastigt
kommit ända upp till sin gamle far i himlen.
’När jag så kommer in i storstugan’, fortfor han, ’sitter där
fullt av bondkarlar kring väggarna, som alla ha grårött hår och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
