Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O selma lagerlöf
vita ögonbryn och stor underläpp och äro så lika far, som ett
bär är likt ett annat. När jag får se, att där är så mycket folk,
så blir jag blyg och stannar nere vid dörren. Men far sitter
högst uppe vid bordet, och så fort han får se mig, säger han:
’Välkommen du Lill Ingmar Ingmarsson’. Och så kommer far
upp till mig. — ’Jag skulle allt vilja tala ett par ord med er, far’,
o
säger jag, ’men här äro så många främmande.’ — ’A, det är
bara släkten,’ säger far, ’de här karlarna ha alla bott på
Ingmarsgården, och den äldste av dem är ända från hedenhös.’ —
’Ja, men jag ville allt tala ett par ord med er ensam.’»
Alla Ingmars bekymmer utredas på detta sätt genom en
monolog, i vilken hela hans inre väsen blottas. Och så är ofta
fallet hos Selma Lagerlöf. Det är helt enkelt sin egen psykologi
hon lånar sina figurer. Hon föreställer sig så livligt, att
tankarna belt naturligt forma sig till ett samtal. Även hon har
liksom Ingmar någon, som viskar i hennes öra.
Men ännu ha vi knappast nått fram till det väsentliga och
egendomliga för hennes konstnärliga skaparkraft. Hennes fantasi
är så sprudlande och rik, så överströmmande och varmblodig,
att den förlänar även de döda tingen liv. Allting uppfattas
såsom levande och förlänas mänskliga egenskaper. Detta är ju
ett av människornas ursprungliga sätt att uppfatta världen och
dess föremål. I den indiska mytologien bliva molnen till levande
djur, jorden och himmelen, elden och andra naturkrafter dyrkas
som högre och lägre gudar. Ännu i dag leva barnen i samma
föreställningsvärld, deras fantasi omskapar döda ting och gör
dem levande. I deras rike finns ingen gräns mellan naturligt
och onaturligt. Leksakerna bli självständiga och viljande väsen,
med vilka barnen hålla långa samtal, vari de omedvetet
utreda sin själs tillstånd och tillkännagiva sina önskningar och
tankar.
Det är detta starkt primitiva behov att ge liv och
förmänskliga, som är ett av de mest typiska och mest egendomliga
dragen i hennes diktning. När Selma Lagerlöf skildrar en
stormflod eller ett blåsväder, eller hur torkan förhärjar en
landsdel, har man ett tydligt intryck, att det är ett medvetet väsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
