Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
selma lagerlöf
som är i rörelse och verkar. Alla naturens ting och krafter
stå i den oupplösligaste förbindelse med varandra, de älska och
hata, hjälpa och förgöra varandra. Hela naturen utgör ett band
av »osynliga länkar», slungade kring människorna:
»Om döda ting älska, om jord och vatten skilja vänner
från fiender, ville jag gärna äga deras kärlek. Jag ville, att den
gröna jorden ej kände mina steg som en tung börda. Jag ville,
att hon gärna förläte, att hon för min skull såras med plog och
harv, och att hon villigt öppnade sig för min döda kropp. Och
jag ville, att vågen, vars blanka spegel sönderslås av mina åror,
hade samma tålamod med mig, som en mor har med ett ivrigt
barn, då det klättrar upp i hennes knä utan att akta
högtidsdräktens oskrynklade siden. Med den klara luften, som dallrar
över de blå bergen, ville jag vara vän och med den blänkande
solen och de vackra stjärnorna. Ty det synes mig ofta, som
om de döda tingen skulle känna och lida med de levande. Ej
är skrankan mellan dem och oss så stor, som människor tro.
Vilken del av jordens stoft är det, som ej varit inne i livets
kretsgång? Har ej vägens kringdrivande stoft smekts som mjukt
hår, älskats som goda välgörande händer? Har ej vattnet i
hjulspåret fordom strömmat som blod genom klappande hjärtan?
Livets ande bor ännu i de döda tingen. Vad förnimmer han,
där han slumrar i drömlös sömn? Guds röst hör han. Lägger
han ock märke till människors? O, sena tiders barn, haven I
ej sett det? Då ofrid och hat uppfylla jorden, måste ock de
döda tingen mycket lida. Då blir vågen vild och rovlysten
som en rövare, då blir åkern karg som en girig.»
Därför kan hon icke heller här nöja sig med beskrivning.
Denna utgör i bästa fall endast en inledning och en förberedelse,
men hon slutar alltid med att visa oss krafterna i levande rörelse.
Stundom sker detta i gammal, äkta sagostil. När den hedniska
drottningen Sigrid Storråda seglar till Kungahälla, blir det stor
glädje överallt i naturen, där hon drar fram.
»Alla de jättar, som hade måst flytta från Norge under
konung Olavs regering, därför att de ej tålde ljudet av
kyrkklockor, kommo ut på bergklintarna, då de sågo Storråda segla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
